torsdag 18 oktober 2012

det är de små, små detaljerna som gör'et!


idag sken solen, det var torrt och lagom vind för en utedag så jag har ägnat dagen åt allt sådant som har fått ligga efter när jag har varit sjuk. Tvätt, tork av tvätt, såga björken i bitar, klippa gräset, slippa elda. Jag gillar faktiskt att elda i min spis. Det ger mig en sådan enorm tillfredsställelse att känna att det inte kostar mig en spänn i elavgifter och att jag samtidigt får den goaste värmen i stugan. Sen luktar det ju så förbaskat gott med, både ute och inne, av björkveden. Jag har köpt ved av närmaste bonnen och eftersom jag bor i beechdistrict kan jag skryta med att jag har fått en mängd finfin bokved med på köpet. Det finns dock nackdelar med allt, den enda nackdelen jag kan komma på är dock att bokved är jäkligt svårt att klyva. Jag lär mig men det är hårt!

 Livet på landet har hittills varit bättre än jag hade kunnat drömma om. Alla mina farhågor om i vilken grad jag skulle klara av saker själv och hur tösen skulle gilla skolan och livet här har faktiskt varit förgäves. Vi trivs båda som fiskar i vattnet och såhär i efterhand ångrar jag att jag inte gjorde detta för längesedan. Fast å andra sidan hade jag inte haft ett eget hem att skryta med, men jag hade kunnat trivas gott i ett kollektiv med, det vet jag.

 Jag har gjort ett livsval. Flytten hit har varit en överlevnadsstrategi som var nödvändig för mig för att kunna andas igen och samla energi. Jag känner mig starkare idag än på mycket länge och T märker hur glad jag är, det säger hon ofta och jag påpekar för henne hur duktig hon är som kan ta de konflikter som ibland uppstår i skolan. Det var ett par incidenter i början men hon löste det eftersom hon vet sina rättigheter, hon känner till sina egna gränser och värnar om dem. Hon har integritet. Min tjej är en stark och självsäker flicka och jag är så stolt över henne, stolt över att jag har lyckats fostra en människa som vågar bryta mönster, se vänner där andra ser barriärer, kunna stå för sina intressen och vet och gillar att vara en individ bland andra individer. Hon ser nämligen människor, bekräftar dem som sådana och har på det viset på kort tid lyckats bli vän med alla i klassen på fyrtio elever! Hon har dessutom lyckats kila in en bräsch i klassen som tidigare varit väldigt könsuppdelad och betraktas av alla som modig, snäll och klok. Jag vet hur illa skryt luktar men jag är världens stoltaste mamma och lyckligaste kvinna idag. (det senare med modifikation, mycket vill ha mer...)

4 kommentarer:

  1. Å, den glädje ens barn kan ge en när de är sådär sköna och starka...

    För mig har det varit likadant fast tvärtom, ungefär. Jag har haft ett barn här som vågade ringa och vara liten, ledsen och så oerhört skör. Det är jag stolt över!

    Och... ditt liv. Det du beskriver. Så underbart!
    Har du fått jobb i närheten också, så du slipper pendla?

    SvaraRadera
  2. ja :) att ha en rak och ärlig dialog med sina barn är det finaste beviset för att man måste ha gjort något rätt, inte sant? Vad gäller jobb arbetar jag på det. ;) Jag är överhopad av kul projekt men har ännu inte något inkomst. I min strategi låg en önskan att kunna livnära mig som konstvetare och jag har lyckats nosa reda på tre projekt som passar mig. Jag vill arbeta hemifrån och kommer att försöka i den riktningen om det så innebär att jag måste plocka ägg i Perstorp emellanåt. Jag är övertygad om att det går, bara jag lyckas dra i rätt tåtar bara....

    SvaraRadera
  3. Jag blir på något vis övertygad om att du kommer att klara dig, helt i enlighet med det du föresatt dig!

    Trots att jag verkligen toktrivs med mitt jobb, och har det så nära inpå, skulle det vara fantastiskt att kunna arbeta hemifrån.

    Heja dig. <3

    SvaraRadera
  4. tack och tack! Även om inte alla dagar är lika soliga så är jag på det klara med att det ska gå. Mitt livs första plan. Litet skakigt men jag har allt att vinna...

    SvaraRadera