jag är ointresserad av personlig vinning annat än att veta att jag har en god relation till dem jag vill ha nära. Det betyder att jag utan omsvep kan tacka nej till ett arbete som för andra kan tyckas vara drömmen. Detta hände nyligen. Jag fick en förfrågan om att komma tillbaka till en av mina gamla arbetsplatser och jag blev smickrad men vet hur mycket arbetet kräver av mig av både tid och kraft. Nu lade jag ändå energi på en ansökan. Varför? ja det frågade mig min terapeut också efter att hon hade lyssnat på mitt brandtal mot arbetets natur, mina farhågor och de ideologiska konflikter som faktiskt föreligger. (Jag är idealist och ägaren heter Lundin Oil/Mining). Dessutom vill jag inte att kollegan som tipsade om mig skall få bära hundhuvudet, utan jag beslutade mig för att skicka in den där ansökan fast utan att svansa. Denna gången ville jag visa mig för vad jag är värd, så när jag skrev gjorde jag det med en syn uppifrån, inte med svansen mellan benen. Och se! ingen blir förnärmad, allra minst jag själv. Jag känner att jag har gjort ett snyggt avslut, medan arbetsgivaren inte ännu har svarat. 1-0 till mig, fast jag är fortfarande utan jobb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar