Med fötterna på bordet och boken i knät begrundar jag maj månads arbete. Där under mig rullar kullerstenläggningen böljande rytmiskt i takt med de knotiga ekstolparna till pergolan ut sig, runt omkring står de små plantorna från uterummet utplanterade, och tösen har blivit förflyttad till Malmö. I bakgrunden hörs radions P2 ge svensk musik dagen till ära och trafiken är dämpad och lugn. Det är bara fullt ös i buskarna och snåren, särskilt hemma hos den mindre hackspetten som febrilt vaktar sina ungar alldeles vid parkeringen. Den lille vännen har sedan ett par veckor haft fullt sjå med att mota bort de större hackspettar som envist kretsar runt och retar gallfeber på oss. För även jag blir exalterad. Motståndet kostar på den lilla kroppen som redan har blivit tvingad till åtskilliga flyttar och snart finns inga murkna och rötade stammar kvar att leverera som kärleksgåva till sin frilla. För så är det, att utan en skön och vacker plats att lägga äggen på blir det inget ligga av. Hon måste lita på någon med god smak, själv kan jag fixa det på egen hand, vilket kanske är min arts största åtskillnad från naturen i övrigt. Men kräsna, det måste vi vara. Och a propos det, kanske det finns en evolutionär poäng med kapitalismen trots allt. Typ, åt den som har skall var givet, de andra får ta till förtryckarmetoder. Jaja.
Motståndets estetik. Det ska nog inte vara enkelt att leva, en mycket stor del av mödan kommer att ackumuleras som bakgrundsmusik att avnjutas under de vackraste sekunderna i livet. Hoppet vilar på att det finns förlösning och belöning, för mig kommer juni med båda delar. Och redan nästa vecka öppnar utebadet.
Jag har läst Liken vi begravde av Lina Wolff och läser nu Birds, sex & beauty, the extraordinary implications of Charles Darwin's strangest idea, av Matt Ridley.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar