Fimbulvinter

 bild från lokalblaskan

 Fyra korpar ropar och leker fatt med kastvindarna, det är de enda fåglarna som märks i snöyran förutom en ensam, ropande domherre. Det varnas för snöoväder och vi som kan stanna hemma har blivit ombedda att göra det. Sådana här dagar påminns jag extra mycket om hjältarna som inte har möjlighet att jobba hemifrån. Hemtjänsten, snöröjningen, tåg- och bussförarna, brandpersonalen, och sjukvårdspersonalen, all omsorgspersonal, alla så dåligt avlönade att de måste pendla långt till sina centralt belägna arbetsplatser och riskerar sina liv för andra i ur och skur. I dagens lokaltidning raljeras det, som vanligt med stolpe - ut. Bistra vädret kallas "snösmockan" och temperaturrekord läggs upp för jämförelse med årets nyrikaste personer. På bilderna syns en nykomling från spelindustrin, och en ICA-handlare på Östermalm flashar nöjt leende intill de vanliga aktieägarna till företag som säljer lågprisprodukter till en allt fattigare, grå massa (jo, sådana bor också på Östermalm). Är det då konstigt varför girigbukarna aldrig någonsin kommer att förstå i vilken grad de är delaktiga i klimatförändringen och nedmonteringen av samhället - att de känner till sammanhanget är självklart, det kallas för prognoser och ligger till grund för framgången - när tidningen målar upp dem som hjältar och kreativa förebilder. Det är precis som en gång i tiden Oscar "Bladerunner" Pistorius, ända tills han dömdes för mordet på flickvännen Reeva Steenkamp. Han släpps fri om två dagar. Och med tanke på hur saker och ting har utvecklats, skulle det inte vara förvånande om han har en villig och framgångsrik sponsor mycket snart. Mycket pekar åt det hållet. 

I år är det supervalår. Världsläget som redan är löjligt overkligt kan bli riktigt ödesdigert. Allt verkar hänga och dingla på en skör tråd, hanterad av en handfull män som anser sig ha rätt att bete sig som idioter bara för att de är just, män. Likadant ser det ut här i Sverige. Nu monteras kulturinstitutioner ner eller går i konkurs på löpande band. Och med dem begravs de sista rösterna som kan åkalla gudarna och blidka deras överseende, men när ingen längre står på barnens sida ekar bönerna stumma i en evig, kall rymd.