mot slutet av maj

 Igår föll ett välkommet regn, idag tackar vi för svalkan och friskheten. På taket sitter det en koltrast och sjunger. Han brukar gärna sitta där runt niotiden och meddela sig, ta några skuttande kliv på taknocken, vända sig om och låta sin syrinx ljuda åt ett nytt håll. Får han svar låter han mycket exalterad, och när svaret upprepas lämnar han mig i sticket. Från bäcken hörs en trast som har gäckat mig sedan i fjol, emellanåt låter den mig höra några gutturala strofer, väldigt lik en sommargylling, men strax därpå kommer samma sång, fast på trastvis, och när det typiska trasttrasselknaset kommer som avslut då vet jag redan att jag har blivit lurad igen. Igår morse lyckades jag äntligen få en inspelning av jokern.

Nu sjunger alla försommarfåglarna. Näktergalen och kärrsångaren från Rönneå, och här hemma de trogna rödstjärtarna, svartvita flugsnapparna och svarthättorna. Jag har nog aldrig hört så många svarthättor och grönsångare som i år, och då har jag ändå inte varit hemma så mycket. En mindre flugsnappare håller till nere vid ruinen, och ibland hörs kungsfiskarens sång därifrån. Det kan förstås röra sig om häckningar, men vågar man hoppas. Vaktel, trädlärka och tranor, en och annan gröngöling och så har jag lärt mig att skilja mellan herr och fru spillkråkas sång. Fjolårets koncentrerade lyssning och spaningar har gett resultat, även om jag förstås önskar att jag var vassare. 

Det är svårt med minnet, och särskilt sådant som jag har lärt mig sent i livet, men vissa saker kommer jag nog alltid att bära med mig. Hörseln är det inget fel på, åtminstone, för på skillnaderna mellan sången hos den hormonstinne koltrasten på taket och den improviserande taltrasten i busken hörs att sommaren är på väg, den loja årstid då leken tar vid och livet är enklare. Alla mödor summeras i en visserligen kort period av året, men oj vad den är värd att fira.

Jag läser: Livets tunna väggar, av Nina Burton

Sonic Reducer - Dead Boys