 |
| delad helgglädje är dubbel helgglädje |
Dubbeltrasten är en riktig glädjespridare, sången har kommit som ett viskande inifrån södergläntans täta lärkbestånd sedan ett par veckor redan men inte förrän idag tar han i så att det ekar mellan stammarna. Ljudet av en glad trast är bland det bästa jag vet under vårvintern, och tösen och jag har stannat upp många stressiga morgnar och skämtat åt budbäraren med det lustiga vetenskapliga namnet. Jag tycker fortfarande att det är hemskt kul och växer aldrig upp. Även forsärlan har hittat tillbaka till sin plats vid kvarnruinen, och duvan purrar på. Det dröjer inte länge nu innan skogssnäppan drillar rundor mellan sina favoritställen som han delar med mig, träsksjöarna och meanderslingorna utgör det finaste jag vet, men så är jag ett riktigt litet blötdjur.
Där jag sitter nu skiner en stark sol på mig genom de strimmiga gamla rutorna och från kaminen kommer värme från två år gammal björkved. Tänk att jag fortfarande har ved kvar som tänder direkt, jag misstänkte att mars skulle bli ett bakslag. Femton minusgrader igår, och elva inatt och torpet känns hyggligt varmt efter ett par timmars eldande. Idag kommer tösen och vi ska bara ha ledigt och göra kul saker och lämna allvaret bakom, det ska dubbeltrasten se till. Och med litet tur ligger snön kvar.
 |
| vedhämtarstigen |
Jag läser 20-tal #26 2017(då hette den förstås 10-tal), med den spännande titeln Förtrollning, fantasier om en annan ordning. Och så har jag påbörjat Delia Owens Där kräftorna sjunger som jag fick i födelsedagspresent av en kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar