Cytokiner är små, små signalmolekyler som uppstår vid stress, inflammation och skada och gör att din kropp tror att du är svårt sjuk och bryter ner dig istället för tvärtom. Proinflammatoriska cytokiner påverkar kroppens förmåga att framställa Dopamin, och Dopamin är en ljuv saga som handlar om inre balans. Dopamin skapar signaler till hjärnan och får oss att må bra. Överskott leder till missriktad konsumtion av snabba glädjeskapare, som ex alkohol eller tobak, medan underskott gör dig deprimerad. Studier har visat att sjukdomar som parkinsons eller schizofreni uppstår när de glädjeframkallande dopaminreceptorerna dör ut och cytokinerna ställer till det för immunförsvaret.
Dopaminbrist handlar om livsstil, vad du stoppar i dig och vad du lägger din tid på. Överskott av socker och mättade fetter - raffinerade produkter som är lätta (alldeles för lätta) att få tag på när vi är ute på jakt efter mat, innehåller skadliga ämnen i relation till hur kroppen reglerar dopaminhalten. - Men även sömn, träning, protein, solljus, musik påverkar hur dopaminet fungerar...
Jag har nu läst igenom flera listor på (de ofta vaga) symptomen hos dopaminbrist, och kollat in tips på hur jag på ett naturligt vis kan höja kroppens dopaminhalt; musik, meditation, solljus och träning, och god sömn är alla enheter som kommer efter en stimulerande kulturdag. Och jag håller med om att en dag utan litteratur, konst eller musik inte bara är trist utan direkt skadlig för mig. Och allmänt hållet; utan konstyttringar sänker vi oss till en nivå där känslor och empati inte längre får plats, och vi skulle enkelt bli styrbara robotar för konsumtion och aktion. Om vi inte hade en hjärna som sade ifrån, förstås.
Det är dock viktigt att inte betrakta konst och musik som profylaktika. Jag har sett alldeles för många oinitierade debattörer lägga sig i för att omedvetet, eller medvetet, styra in konst och kultur på en bana som anses nyttig för samhällsmedborgaren. Konst, musik och poesi har ett eget språk som talar bredvid mun och medvetande och går vida utanför de utilitaristiska nyttoaspekterna. Alla kulturyttringar bildar tolkningsbara mönster som verkar i nuet och dået, samtidigt som framtiden, och binder människans handlingar vid ting som är djupt mänskliga. Hur mönstret ser ut beror på hur människans tidsperspektiv ser ut, om vi tänker linjärt eller cykliskt för att förstå vår omvärld. Konstyttringar som tyglas vid begrepp eller styrs av vilja är något helt annat, visserligen ingår all bildproduktion i bildkulturen, men vissa yttringar berättar en von-Oben-historia, och skildrar till skillnad från den fria konsten en mycket kort tidsrymd, där djuptolkningen därför uteblir. Sådan konst är skapad med ett visst syfte, och även om den inte är direkt skadlig för oss så påverkar den vår förståelse för varandra på djupet - vilket förstås är syftet med reklam och propaganda.
Allt det som vi kallar kultur och som utgör en mänsklig skapelseakt ligger till grund för den framtida tolkningen av människan av idag, för mig som är konstvetare och som har gjort det till min livsuppgift att försöka förstå människan genom hennes handlingar är minsta förvrängning och medvetna påverkan av kulturella yttringar oerhört viktig att beakta. När yttringen blir enahanda och styrd blir den dessutom trist och ointressant för konsumenten, för när konstens vingar klipps och anpassas för att kunna spridas och sälja är den inget mer än välpaketerad propaganda, en babblande burfågel.
Likheten mellan riktade konsumtionsmönster hos konst och livsstil, där belöningssystemet triggar våra handlingar, är måhända banal men intressant. Balans, kunskap, insikt och litet jädraranamma som min körlärare brukade använda för att locka fram mitt slumrande inre djur - räcker långt. Tro på dig själv, när ingen annan tycks göra det. Se igenom handelns och internets bildliga och bildbaserade tricks och knep. Är det verkligen vad du vill ge dig själv? Behöver du det?
Ta den där ölen i solen, och ät det där röda köttet - men bär med dig det där samvetet som har styrt människan genom alla tider, fram tills ganska nyligen. Har du verkligen gjort dig förtjänt av allt detta?
Lugn, du har det inom dig, du vet. Lita på din kropp. Andas. Lev. Njut. Själv tänker jag gå ut i solen nu, med en bok. Och medan jag lyssnar på fågelsången kan jag genom häcken med beundran se på när grannarna och turistande hundägare spankulerar förbi och beundrar det som är mitt lördagsliv.
Nu har rödstjärten, törnsångaren och lövsångaren anlänt, just nu hör jag dem sjunga ihop med trädlärkan och gransångaren. Livet kunde vara värre.
Erik Satie - Gymnopédies
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar