I Lina Wolffs fjärde roman Köttets tid undersöks gränserna mellan människokroppen som handelsvara och den ofta fasansfulla dynamik som kan uppstå i en konstruerad grupptillhörighet. Om nationalism och kroppen som slagfält berättar även Iryna Hauska i utställningen som invigdes på Klippans Konsthall igår. Men till skillnad från Wolff, som i boken kallsinnigt hänger ut andras kroppar som handelsvaror, och därmed objektifierar sitt ego som ett allseende öga, exploaterar Hauska enbart sin egen kropp.
Som vitryska med textilen som vapen räcker psykologin vida över skrämseltaktiken. Hauska ställer sig medvetet vid sidan av sig själv, dockorna är gjutna efter hennes kropp och i ett par av verken är det hennes använda strumpor vi betraktar. I en performance föder hon fram sina alster ur sitt inre och så framställer hon bilden av sig själv ur ett gränslöst perspektiv, skamlöst och chockartat. Vi konfronteras med våra egna föreställningar om hur det är att bo i en kropp som kvinna, vitrysk, vacker, färgstark, ouppnåelig, och med full kontroll över våra blickar (och tankar) duperas vi från att se - till att inse.
Det är en både glad och sorglig historia hon ger oss, och jag önskar att alla som har möjlighet att ta sig till Klippans konsthall gör det. Boken kan du alltid låna på biblioteket intill.
Ride Into The Sun - The Velvet Underground
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar