Jag mötte en jägare på promenaden, jaktvapnet obrutet, GPS i hand. Frågade om det var hans tax som hördes borta vid mitt torp. Jägaren svarade ja. Frågade om han jagade vildsvin. Jägaren svarade nej, taxen hade fått upp vittring på rådjur. Vildsvinsjakt var svårt. Frågade varför man lägger ut mat till vildsvin när man vet att de då förökar sig. Frågade om han förstod sammanhanget. Frågade om han någonsin jagade vildsvin. Frågade hur han kunde vara nöjd med fyra vuxna grisar om året. Frågade om varför vildsvinskött inte finns i affärerna, om det är så gott, och så lönsamt, och så enkelt att registrera. Frågade hur mycket han tjänade på att arrendera ut sin arrenderade mark i andra hand, till någon som sköt sin rätt för 10.000 sekiner. Jägarens blick hade nu mörknat bakom glasögonen, vapnet ännu obrutet, frågade mig om jag var jägare. En markering, bredbent.
När jag insåg att jakt inte handlade om att se samband, eller att vara ödmjuk mot naturen, som jag hade fått för mig en gång, utan enbart handlade om att ha, och ta rättigheter; var det inte längre något jag ville ha att göra med. Det vore alldeles för enkelt. Simpelt.
Kontroll är inte att bära ett vapen. Det är möjligt att det ger en känsla av makt och övertag, men det är en annan fråga. Att ha kontroll är att se helheten genom att lyssna på tusende detaljer, och att inse att man aldrig, någonsin kommer kunna kontrollera det vilda, eftersom det vore en anomali. Kontroll är att inse sina begränsningar och finna sig i dem. Att vara nöjd med det lilla.
Människor har kontrollbehov, men saknar kontroll. Det räknas, kontrollräknas, organiseras, kategoriseras. Det sätts i fack, ges namn, systematiseras. Människor älskar känslan av att ha övertag. Ju mer övertag, dess bättre. Det ger mening, en sysselsättning. Det läggs på hög, i drivor. Hela livet går ut på att organisera det kaos som är natur. Och när kategorierna är gjorda, sätts motstående specimen in i fack. Bakom dörrar och luckor med prydliga etiketter ligger döda skal av utdöda liv. Museum. Musealt. Ett minne blott.
Den Inre Skogen
Du är f-n mig fascinerande, jag blir inte klok på dig, kanske för jag inte är det.
SvaraRaderaDu är nog lite lik Nicklas C ?
Hur som helst är det mkt intressant att läsa dina inlägg.
Som en frisk fläkt.
snart går Vi mot ljusare tider !
Lars