Bränd

het men inte bränd

En dag utan promenader är en förlorad dag. Vi tog igen en liten del av förlusten för igår, tösen och jag, och en kappsäck med varm choklad. Gråväder och ganska tyst i skogen. Utöver en mindre flock stjärtmesar i alarnas toppar, något som vi bedömde vara svartmesar i de gamla aplarna, och de gängse nötväckorna bland bokarna, hördes inget mer än ett avlägset flygplan och det surr från motorvägen man numer måste uthärda sedan skogen har holkats ur i alla väderstreck. Till och med motorsågarna höll tyst. På vägen hem såg vi en stor flock sångsvanar vila ute på fältet.

Jag är ur slag, men det fungerar att tänka på att det är övergående, och att saker kunde vara mycket värre. Ibland måste man få vara nere. Murakami beskrev det som för att kunna se ljuset måste man passera mörkret. Hade det inte varit så dyrt att se på bio hade jag inte tvekat över filmvalen. "Gräns", naturligtvis, men även "Bränd" efter ett manus av Haruki Murakamis korta novell. Drömma går ju.

What It's Really Like To Live With High Functioning Depression - Huffington Post