Så gick dagarna, och det blev åter julafton.
Den lilla familjen firar som vanligt, tre man stor men i år med en persons tillökning mellan varven. Julstöket hålls till ett minimum, de har alla lovat varandra en lugn och fridfull jul och det löftet hålles. Middagen är klar att plockas fram när det behagar, det är stora fördelar med ett julbord, den utökas etappvis med en julkryddig sallad eller en ny liten varmrätt och mellan varven spelas spel, läses, drickes kaffe och glögg och lyssnas på musik. Precis i den takt som behövs för att underhålla livsandarna.
Under dagens promenad hade visserligen solen gömt sig men det tunna snötäcket lyste upp tillräckligt för att locka fram småfågel ur det annars gråsvarta töcknet. Vägen togs längs Rönne å, och just när de forcerade det värsta trasslet hördes kungsfiskaren vars sång blev en riktigt fin julklapp. I övrigt syntes rödhake, gräsand, stjärtmesar, större hackspett och nötväckor. Strömstaren var inte på sin vanliga plats på stenen i deltat, däremot skuggan av en storskarv som plötsligt dök upp och försvann bak nästa krök, i jämnhöjd med vattenytan. Sen lägrade sig lugnet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar