torparliv om sommaren

Vid grinden till kohagen stod idag alla kalvarna parata, rök ur deras uppspärrade näsborrar, öronen på skaft. Jag plockade upp den torra grenen som jag hade lagt vid sidan av grinden för några dagar sedan med den enda  handen, och tog vattenkannan i den andra. Under 200 meter genom kuperad bruksterräng med ett gäng glada kalvar bokstavligen flåsande i nacken hann jag tänka en del, mest var det lycka. Denna sommar, vilken sagolik historia.

ceremoniell mjöd, smakar festligt!

Utan att något egentligen har hänt som går att fylla en bloggsida med, eller göra läsare uppmärksamma eller roade, har jag spenderat dagar genom att göra sådant som jag kommer att minnas som det bästa som har hänt i mitt liv sedan jag var en liten tös. Jag har kunnat bada ofta, och cyklat har jag gjort, läst massor, och såväl kroppen som huvudet har haft det skönt. Jag har ätit gott och druckit gott, och faktiskt inte behövt oroa mig mer än en enda gång; jag hade plötsligt glömt bort koden till bankkortet igen, men sådant går att ordna genom ett samtal och litet kontanter. Vattnet i brunnen är kvar, jag har kunnat tvätta, diska, dricka, och under onsdagens heldagsregn fylldes bäcken på, till smådjurens stora lycka. Plötsligt stod trädgården åter full av krälande sniglar, snäckor, grodor, trollsländor, fjärilar, och gärdsmygen fick ett plötsligt återfall av drillande sångkaskader. Även om vattnet nu är borta igen, så måste jag förundras över hur tåligt mina växter har klarat av torkan, såväl örter som träd. Det är egentligen bara katsuran och den redan försvagade krusbärsbusken som kommer att ta stryk, ja och den ena av de två blåbärsbuskarna, men dem klarar jag mig ärligt talat utan, precis som gräset i gräsmattan. Tänk att jag faktiskt har sluppit klippa eländet.

Det är bråda dagar för ekorren. Vinden ruskar om lövkronorna och hasselnötterna faller med rytmiska smällar mot taket till vedskjulet intill bilen. Äppelträdet är höggravid, hon har inte släppt mer än små kartar hittills, och vinrankan och humlen står full, det blir en lovande höstskörd. Min vedleverantör har ringt, veden är klar och ligger under tak, jag skulle inte oroa mig. Om en månad kanske jag kommer att få ägna mig åt vedbärning igen, denna gången ska allt in i skogsförrådet, men tills dess ska jag bara göra sådant som inte har det minsta med ved att göra. Idag tänker jag fylla på mitt förråd av linoljefärger hos Enetorpet. Grönumbra ska få pryda mina bokhyllekanter och dörrarnas speglar, det har jag bestämt.

City Lights - Truls Mörck 

Glada nyheter! Skogen klimatanpassas