torsdag 12 juli 2018

Elke slechte dag loopt ten einde



Det har nu gått så många dagar sedan regnet föll, att vi har tappat räkningen. Likt retfulla hägringar tornar molnen upp sig, men skingras igen bara för att återkomma nästa dag. Omkring mig är naturen hårt ansatt, björken har gulnat och linden fäller sina blad, och i min lilla och hårt slimmade rabatt kämpar förkrympta jordgubbar runt plankkragen där krävande tomatplantor och sallad slukar det sista av bäckens vattenreserver. På radion hörs en man säga att vi ska gilla läget, han menar på fullt allvar att vi ska slakta djur och köpa klövervall på pellets och vara tysta. Från annat håll hör jag samma idiotiska resonemang: Köp vattentankar! ja, men med vad ska vi fylla dem?

Resultatet av ett kortsiktigt tänkande, och vanan att alltid lita på att allt ordnar sig syns i de politiska beslutstagarnas fiskande efter omedelbar respons. Som du frågar får du svar. Det är alltid enklast att svara, och svar ges i överflöd, gärna korta och slagkraftiga som: Slakta! eller: Köp!

Nä, jag har det bra. Så länge jag har vatten i bäcken, bensin i dunken, klirr i kassan och mat i kylen. Någon annan får väl ordna så att det förblir så, annars stämmer jag en myndighet.
Men allvarligt: hur kunde det bli såhär? Vuxna människor är galna, som lär sina barn att ta ansvar men struntar i att göra det själv, vuxna lär sina barn att dela med sig till de mindre syskonen, utan att göra det själv, och vi lär våra barn att städa upp efter sig, men gör det aldrig, någonsin själv. Det går inte att lägga allt ansvar på en yngre generation och tro att allt löser sig genom en osynlig hand. Se dig omkring. Om vi får en likadan sommar nästa år, vad ska vi äta då? Aktier? Granbarr?

Vi har en jord, en sol, en himmel och ett enda hav - trots alla namn vi har givit det där salta vattnet omkring oss. Om vi inte lär oss samarbeta går vi snart under med nationernas bjärt kulörta flaggor i hand. Och om vi inte ser till naturens bästa kommer vi snart att äta upp vår stolthet, och få de lagar och regler, sedlar och valfläsk vi så djupt tror på, djupt nedtryckta i halsen. För det är vi värda.

A Girl Like You - Supersister

1 kommentar: