 |
| En vätaskyddad stig |
Naturen känns litet melankolisk utan snö, så här års. Man vaknar, det är grått, man har ätit frukost och det är grått, man går ut och fixar bort stormfällda murkna träd, och det är grått, och brasan med stormfällda kvistar tar sig inte, eftersom det är grått. Men så går man ut i alla fall, på den där rundan som tar tre timmar istället för två eftersom gråvädret har ställt till så att marken är inkontinent och du måste dra upp stövlarna med båda händerna emellanåt. Men det gör inte så mycket, inte så länge stövlarna är intakta i alla fall, och ibland hör och ser du små och större djur, vilket tillsammans med det lilla ljuset som silar mellan skyarna räcker för att du blir glad igen.
 |
| En stig på torran land |
Idag skrämde jag upp två hjortar, och även om jag aldrig fick syn på kungsfiskaren så såg jag åtskilliga gräsänder, sångsvanefamiljer, stjärtmesar och knipor, men även två krickor, en stalkande ormvråk och så några korpar såklart - utöver alla som jag inte kan artbestämma eftersom de inte har börjat sjunga än, och för att den vita himlen fräter ut konturerna och gör att allt ser svart ut. Jaja, endera dagen ska jag skaffa mig ett par bra glasögon.
 |
| Drömläget |
Helgens träff med töserna var trevlig, för även om vi sågs på ett ställe jag brukar undvika, och trots att det var handbollskväll och stället var fullt av sk(r)ålande fans, så lyckades vi samtala om djupa, angelägna saker [sic]. Jag har inte tittat på saldot än.
 |
| En stig under vatten |
J.S Bach/Yo-Yo Ma - Cello Suite no1 i G dur
J.S. Bach - Herkules auf dem Scheideweg, BWV 213
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar