En solskenshistoria

Eftersom så många redan har nämnt det fina vädret vi hade i söndags* så kontrar jag och trumfar med att jag generöst slösade bort hela dagen genom att åka till det stora möbelvaruhuset i storkommunen. Jag fick nämligen ihop logistiken och kapade en ledig vän och grannens släp för att äntligen handla den där tonårssängen jag hade lovat sedan urminnes tider. Efter morgontimmens frukost och ett par parti Uno till kaffet ägnades tid åt det numer sedvanliga femtonspelet; att arrangera och stapla möblemanget på ett smart och listigt vis för att kunna få in ett nytillskott i hemmet. Den gamla sängen vinklade vi relativt lätt ut genom tre dörrar och en liten trång hall, ut via trädgården in i lillstugan, och efter ytterligare tre timmars slit på ett av världens stimmigaste ställen, lyckades vi baxa den nyinköpta breda och emballerade sängen genom köksdörren, via köket, tvärs över vardagsrummet och slutligen in i gemaket. Där inne lyftes den på högkant och medan vi hoppades att benen skulle klara av att bära tyngden, fälldes den sakta ner på plats. Vi hade tur. Jag hade naturligtvis missat att mäta den gamla sängen som visade sig vara tio centimeter kortare. Allt klaffade dock över förväntan och nu har vi båda lyxigt breda low-rider-bäddar. Med ett lågt torptak blir rumsproportionerna bäst med låga sängar, så tack BRENNÅSEN! No more skräpsamlarlådor eller dammiga pinaler under sängen.

Efter två timmars tokeldning för öppet spjäll blev vi av med allt pappersemballage som så generöst hade medföljt i köpet, och sålunda erhölls nästan alldeles gratis värme i vinterkylan. Plasten föste vi däremot ihop i mindre påsar och stuvade in i garaget där det nu får ligga och essa till sig tills det blir dags att fara till återvinningen igen, vilket blir om ett par år om jag ska se till en hittillsvarande frekvensen. Plast är ett elände.

Om vi ska tala sömn så kan jag meddela att den har varit tillfyllest på sistone, vilket enkelt hänger ihop med att få sova utan väckningstider. Under skolloven slipper även jag gå upp tidigt och arbetsdagarna känns därför, märkligt nog, mycket kortare. Men man ska inte måla clowner på väggen, så jag får se hur kommande veckor blir. Nu är det dags för ny termin, och med den blir dagarna åter ljusare!

Porcupine Tree - The Start Of Something Beautiful

* Här vill jag rikta en eloge till de bloggare jag följer som varit så snälla att berätta och delge det fina vädret för oss idioter som haft den dåliga smaken och timingen att placera varuhusresor under månadens enda solskensdag, men tacket är uppriktigt menat. Och eftersom jag ändå håller på vill jag även tacka för andra trevliga inlägg som piggar upp under dagar när sådant är behövligt. Däremot vill jag bespara er som skriver anonyma inlägg eller skickar anonyma vykort till mig besväret. Det är varken särskilt trevligt eller välkommet med kommentarer som man inte kan besvara öppet och ärligt.