Les cinq sens

Hans Makart "Fünf Sinne" 1872-79

Från platsen i den gamla trädgårdssoffan kan jag höra två koltrastar diskutera med varandra, de svarar litet lojt och jag tror det mer är för att det är trevligt än av nödvändighet. Även fåglar kan väl njuta av varandras närvaro, åtminstone när hormonerna vilar till nästa häckningsrond, kolla bara på kråkfåglarna. Allt djuriskt är inte kausalt.

Runt omkring mig sprids sommarens mest hänförande dofter i kvällsbrisen. Kaprifol, gammaldags ros, lavendel och nattviolen, en doft som är svåröverträffad i älsklighet och det känns som att sitta i en blompudrig artonhundratalsboudoir. Tanten i mig vaknar till liv. Hon som älskar pasteller, mjuka dofter och ljusa toner, hon som är mil från det svarta, hårda, kalla, systematiska och kalkylerande. Hon som har valt ett liv som provocerar i sin enkla präktighet, och som skryter om att vara ledig när andra arbetar. Hon.

Bäcken porlar försiktigt och överröstas försynt av en järnsparv och en kungsfågels spröda toner. Nu sänker sig solen sakta bakom björkarna i väster och hade inte beståndet glesats ur litet i våras vore det redan skuggigt överallt. Därför glöder ännu jordgubbarna i det gyllene ljuset, och gräslöken och löken med sina livliga gröna toner pekar piggt och ståndaktigt mot de sista strålarna, fulla av vatten efter dagarnas regn. Gräset är klippt och slaget med lie och ligger och doftar hö medan det torkar. Snart ska allt tas upp och läggas på komposten. Bättre kompost får man leta efter, och inne från vedskjulet sprider björkveden sin syrliga doft som berättar att det ännu inte är tid för brasor. Inte än.

Det är sinnenas tid; solens, dofternas, de mjuka ljudens, de söta smakernas och den kliande hudens tid. Just Nu.

Camille Saint-Saëns - Danse Macabre