Jag har feber och är förkyld. Här ute i solen på trappen, och med katterna som sällskap, kan jag läsa artiklar mellan svettningarna, dricka kaffe och ta bilder på saker som dyker upp. Jag har det bra som slipper oroa mig för utebliven inkomst, missade möten eller utlovade löften. Livet rullar på och jag tycker att viktiga ting börjar falla på plats. Det verkar nästan som om saker och ting blir bättre ju mindre jag petar i dem. Människor är oftast kloka, åtminstone vännerna i min närhet, och med ålderns rätt har jag kunnat samla på mig ett stort antal kloka sådana.
Artiklar jag läser idag har handlat om hur lyxkonsumtionsindustrin berikar sina produkter med hjälp av kultur. Att kulturella värden har kommit att utgöra en alltmer central roll i marknadsstrategierna är ingen pinfärsk nyhet, men värd att se ur många vinklar. Inte minst hur industrin idag har omställts till att producera allt färre varor till en allt snävare kundkrets. Roland Paulsen, liksom jag själv, menar att vi måste ta hänsyn till omställningen och se fördelarna. Genom att fördela överskottet av en modern och effektiviserad industriproduktion kunde alla i samhället klara sig, och dessutom försörja sig på en kortare arbetsvecka. Inför robotskatt till att börja med, och minska arbetstiden så att allt fler kommer in i arbetsmarknaden och får det sociala sammanhang som ändå är arbetets högsta gärning. Hur svårt kan det vara?
En annan artikel jag har läst idag har handlat om mediakåthet och hur clickbaits har ersatt sanning och konsekvenstänkande. Särskilt två tunga svenska namn pekas ut och jag kan bara hålla med Kevin Shakir på Opulens. Inser inte människor konsekvensen av deras handlande? t.o.m. Trump - The Media Maker Himself, har satt sig i twitterkarantän. Möjligen för att piska upp en tänkt spänningsfaktor genom cliffhangers, men ändå...
Och så gick jag in på Maria Robsahms sida - eftersom jag kände att jag orkade det (hon är höjden av effektivitet och en av de högljudda kritikerna jag brukar följa i mån av ork) och fann då en intressant artikel om skillnaden mellan politiska röstare och partisympatisörer. Gällande SD skulle det innebära en skillnad på röster som kunde avgöra ett framtida val. Jag citerar:
"Vi måste möta dessa människor som inte är SD, men skulle rösta på dem. Prata mindre om att folk är korkade, mindre vetande, obildade, saknar formell utbildning. Färre skämt om livets hårda skola.
Centralt blir istället att avslöja SD:s karaktär av just elit. Höga arvoden, hur man utnyttjar systemen för egen vinning. Och hur man systematiskt petar "vanligt folk" som gör bort sig, medan partitopparna sitter tryggt.
Och naturligtvis aldrig glömma att påpeka att medan Bert och Ians Ny Demokrati verkligen kunde göra anspråk på att vara ett missnöjes- och protestparti mot etablissemanget så finns i SD en ideologi av genuint farligare slag.
------
För övrigt vill jag påpeka att SD är nazister i kostym"
Nej, nu gick solen i moln och jag ska in och klä på mig för dagens promenad. Kanske jag stöter på något mer utrotningshotat, som läderbaggen jag hittade under pallen till utedasset i morse? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar