Glapp

jag blir så djupt gripen ibland, av saker jag läser och ser och hör. Men då jag vill få ner känslan på pränt stockar det sig. Det är nog inte för att orden saknas, eller jo, ofta får jag fundera en stund innan jag kommer på vilket ord jag ska använda, men det är en annan sak med. Det där att få en historia att självsvänga, ge den en vacker klang, en grundton. Det är så vansinnigt svårt.

Idag läser jag artiklar igen, nätet tillåter det. Birger Schlaug skriver fantastiskt vackert, det märks att han är både kunnig och klok. Inte smart och klipsk, utan klok. Ibland lyser hans texter som små tomtebloss och berör på djupet, som den om tolvbarnsmamman Elin.
I media idag snackas det mycket om faran att tänka med känslan, men vad är vi om vi inte känner? Antihjälten Saga Norén i TV-serien "Bron" är en modern kvinna med någon form av bokstavskombination. Hon står utanför känslorna och gör det hon har blivit tillsagd, läser lagtexten och följer den. Med hjälp av ett underdogperspektiv skapas en person som gör rätt genom att lyda lagen. Inga synliga inre konflikter. Inget samvete. Ingen kletig känslomänniska. Är Saga Norén drömbilden av nutidens kvinna? Hon är snygg, sexig, hård och utan samvete. En person som kan ta sex utan konsekvenser. En människa vars driv består av att utföra en order, utan kroppsliga eller andliga behov. Chefen är hennes Gud, statens hennes boning.

Jag slår samman Saga Norén med Schlaugs Elin för att leta efter en felande länk. Kvinnan som barnaföderska och moder, uppoffrande, tacksam och tyst - och kvinnan i det moderna dramat, stark, individuell, handlingskraftig och rationell. Däremellan gapar avgrunder. Där i glappet simmar jag.