Gemüt

en guldMacka

det händer litet saker i livet just nu, jag trivs verkligen med arbetsplatsen och tycker väldigt mycket om mina arbetskamrater. De månar om. Vi pratar strunt emellanåt och bromsar upp arbetet med en kopp java eller två (eller tre) vid den nya, flotta, leasade kaffeautomaten i köket. Trivsel, sådant som är så himla viktigt i livet.
Chefen har gjort en f.d. fabrikslokal till en vacker arbetsplats och jag delar ett rymligt rum med stora fönster ut mot trafiken på Stockholmsvägen med en kollega. Det känns som N.Y fast på bottenplan, faktiskt den finaste arbetsplats jag någonsin har haft. Tänka sig, fönster och dagsljus! Branschen brukar annars hålla till på källarlokaler och i gamla garage och säkerheten brukar ställa till det där med trivseln annars. Vi sysslar visserligen med mycket skräp också och ibland undrar man om det kan bära sig, men sådant kan jag strunta i en stund till. Än så länge är jag vikarie och har faktiskt inte ens fått kontraktet på papper än. Chefen är vimsig, har alldeles för mycket att göra och de övriga (en person till egentligen) får arbeta extra de dagar jag inte är på plats. Men jag ska strunta i det med. M, som jag lärde känna på förra arbetsplatsen och som rekryterade mig (jo, jag är headhuntad, låter inte det flådigt?) säger att jag arbetar in det som andra gör på en vecka, på två dagar. Och idag tog jag hand om en tysk kund. Alla är jättenöjda. Jag ska nu vara nöjd jag med och sluta oroa mig.

I helgen var jag på föreläsning om Kinas Kvinnor på Dunkers med S som kommit ner från Storstaden, och GUD vad jag har saknat ett begåvat samtal. Jag måste försöka ta mig på fler öppna föreläsningar, sådant kan jag leva för. På kvällen gick vi på lokal i grannbyn, jag hade förbeställt biljetter för konserten men vi kom dit på tok för tidigt. Tack vare att några bord var avbokade kunde vi äta gott innan, det var väl en smula dyrt men stämningen var go och flera vänner satt omkring och åt, så vi tog chansen och slapp på så vis köra rundor. Massor av gamla bekanta sedan gymnasiet var där, jag träffade en av mina gamla klasskompisar som visade sig bo i närheten, och det blev ett varmt återseende. Tösen bekantade sig med sonen och de båda bytte gemensamma intressen - musik och konst - och det märktes att hon trivdes i minglet. Under konserterna kunde vi sitta kvar vid bordet och T skissade då av musikerna. En kom fram efteråt och frågade om han fick fotografera av bilderna på sig, de båda snackade ett tag och så fick hon hans autograf.

Vänner, kramar, småsnack, en och annan klapp på ryggen, blickar av förståelse, värme. Hela kvällen var varm och trevlig och gemytet motade framgångsrikt bort gamla skavsår. Mer sådant.

en av mina äldsta vänner