Frihet, jämlikhet och rättvisa

Det brinner, världen står i lågor. Det finns så många aspekter av attentaten som måste tas in, men människor känner att de måste ta parti och vi sätter upp skygglappar istället för glasögon. Terrorattacker skapar osynliga gränser, sätter upp höga murar, och plötsligt flaggar vi för nationer vi annars aldrig skulle ägna en tanke. Nationella gränser, religiösa gränser, tankerum, åtskillnad. Allt följer samma hemska logik, vikten av att välja sida. Någon sätter upp murar, vi följer blint med in och utgår från en ryggmärgsreflex som är inställd på höger - vänster - vi - dem - rätt - fel. Hämnd.

Jag förlorade en vän på fejan igår, hen orkade inte läsa mellan raderna hos inläggen bland mina vänner. Många bekanta saknar förmåga att förstå det de läser, utan skummar och väljer att utgå från rubrikerna, och med ledning av den där ryggmärgsreflexen färgas det lästa av fördomar. Det är synd, vi fungerar kanske så under stress. Känslorna tar överhand.

Jag tog själv bort en bekant igår, en vän som jag ansåg förväxlat vänskap med makt och som missbrukat det gemensamma utrymme vi kallar internet genom att förtrycka. Ibland medför människor inget annat än sorger och en förlust behöver inte vara tung. Men ändå. Det gemensamma utrymme vi har bör värnas om, om vi inte läser in varandra som individer med olika åsikter, hur kan vi då få möjlighet att utvecklas eller förstå varandra? Det är genom möten vi utvecklas, det har därför varit viktigt för mig att ha vänner från olika "läger" och värna om dem som vågar stå för sin åsikt utan att se mig personligen utsatt. Det är dock viktigt att förstå att med internet följer en stor portion respekt, ansvar och skyldighet. Inte bara rättigheter. Om vi inte släpper in oliktänkare och låter dem tala ut, hur ska vi då kunna förstå deras motiv? Å andra sidan, om vi tror att världen är svart och vit, och att livet är lika enkelt som en fotbollsmatch, är vi då inte väldigt lika de enögda krafter vi säger oss vilja bekämpa? Med respekt, tolerans och vänlighet kommer man långt, dock kräver den insikten ett visst mått av intelligens och vilja. Och tyvärr utnyttjar inte alla den.

Jag vet att det är svårt att ta in alla aspekter av livet och att vi därför måste lämna över ansvar till människor vi väljer att lita på. För allt handlar om tillit. För en del av oss är principer viktigare än förståelse. För en del människor är strikta regler och raka besked och knivskarpa gränser sköna kuddar att vila på. För mellan att tänka fritt och slippa ta ansvar är valet ofta enkelt. Kuddar är bekväma, det är knappast en tagelskjorta... fast vem har sagt att vi måste välja? Och måste vi tolerera hämnd, när vi lika gärna kunde diskutera frihet, jämlikhet och rättvisa?

Robert Fisk:

"Vi talar om hämnd när vi borde tala om rättvisa" YLE nyheter 15/11 2015

"Vi måste ta det vi har ställt till med i Mellanöstern på allvar" SR nyheter 14/11 2015