Utanförskap

Att döda andra kräver inte mycket eftertanke, men att ta andras liv i en självmordsattack kräver ett helt liv präglat av självförakt och ett behov av mening. Vem du är avgörs av din omgivning, du är ingen ö. En extremist uppstår inte i vacuum.

Utanförskap. Smaka på ordet, känn efter. Känner du aromen av kaffe, cigarr och olja och svetttstanken av dödsångest? Ser du taggtrådarna, vattenbristen, torkan, bristen på utbildning? Bra, för då kanske vi kan diskutera samtidshistoria, du och jag. Vår gemensamma världshistoria. Vi skulle kunna tala om värden som gått ur tiden med det populärpolitiska bakvattnet. Om liberalism. Om rättigheter och skyldigheter, om ansvar och etik. Om religion och ideologi. Om humanism.

Vi har alla ett gemensamt intresse av att sluta upp att heroisera och demonisera terrorism. Globalisering. Hur illa vi kan tycka om varandra, så sitter vi i samma båt. Vi hör ihop, och måste samarbeta, nu mer än någonsin. Att föra krig mot en idé är en dum sak, ännu värre är det att föra krig mot en vansinnig idé. Så sluta hetsa för din Guds skull, sluta skyll ifrån dig på abstrakta saker som religion och inse att du är personligt involverad. Du är inblandad och medskyldig. I bilens drivmedel, ditt morgonkaffe, dina smycken och den livsstil du för finner du korn av terrorismens ursprung, längre än så behöver du inte leta. Är du beredd att offra allt det du har för fred? kan du tänka dig att kapa litet av din vardag? skänker du bort smulor, avlagda strumpor? är du nöjd.

I gemenskap och inkludering, kultur och socialt engagemang går det inte att investera pengar. Kultur är dyrt. Pengar styr världen och värde likställs med ekonomi. Om vi ville bli av med ISIS skulle vi enkelt kunna strypa de ekonomiska förutsättningarna som krävs för att upprätthålla en maktstruktur, men vill vi det? Krig är lukrativt, orättvisa, segregation och klasser behövs för att definiera strukturer. Varför pratar vi inte längre om Boko Haram?

Det är inte svårt att se mönster, det enda som krävs är öppna ögon och självkritik. Men sådant verkar hopplöst omodernt och jobbigt. Mycket lättare att låta bli att fundera och låta nästa generation ta skiten. Lösningen ligger i gemensamt ansvar. Ibland undrar jag om det finns något värt att kalla diplomati längre.



Varför blir man muslimsk extremist? en pakistansk studie