sjön suger

Storm över svenska havsbandet

idag vet jag precis hur det känns i benen efter att ha varit ombord på en skuta i tre dygn. Det svajar ännu rejält kan jag säga. Jag har under en skön midsommarhelg i Gilleleje hamn fått känna av vädret på riktigt nära håll (a propos vädertemat alltså). Att tillsammans med min älskade få hantera en liten segelbåt i krabb sjö runt en av Sveriges mest förrädiska farvatten och se en tromb runda kustlinjen dryga timmen efter vi lämnat kaj kan jag säga är en av de upplevelser som fått mig att växa som människa. 

Känslan av att avgöra sitt eget öde, genom att lägga livhanken på en liten båt och på en annan människas omdöme (vid sidan av ditt eget) är överväldigande. En hinner inte tänka så mycket, utan handlar instinktivt. Allt en gör kan vara utslagsgivande, varenda rörelse, varenda handling. Med blicken på segel och annat som visar vinden, på kompassen, på horisonten och på vågorna, skall du försöka parera det lilla nötskalet till båt. Seglet protesterar när vindarna trilskas men rodret svarar direkt, det gäller att vara med hela tiden. Elementen stävjas inte av dina handlingar och vinden sväljer dina rop. Då din Andre koncentrerat klänger sig fast i fören bland vajrar och linor, upptagen med att fira en tung fock, måste du själv se till att kila fast dig med ben och rygg i sittbrunnen. Båten girar och guppar, kränger och kastar under upplovning, nu får inga kroppsliga symptom störa koncentrationen. Det är ni tre mot världen.

Seglatsen till Danmark över Skälderviken och Öresund tar i genomsitt 6 timmar så mat intas därför i etapper och det kissas i en hink som kilas fast där det går bäst. Prydhet är en överflödig lyx. Sedan gäller det att inte ryckas med när hinken skall spolas av vid relingen under gång. Vi gjorde tidvis 7 knop och med en båt som kränger 45° (det kändes åtminstone så, minst!) finns det inga utrymmen för fegerier eller oigenomtänkta rörelser. När hinken når den förbifarande vattenytan är du en nanosekund från att dras med överbord. Många tankar som far genom huvudet, många känslor. Tillit är en.

tromb över Gilleleje, en timma efter avfärd

Jag som har varit åksjuk sedan barnsben fick ibland känna av hur magen vände sig, särskilt om jag blev tvungen att ta mig ner under däck. Dock slapp jag spotta i lovart (den erfarenheten vill man vara utan). Det visade sig vara bäst att hålla sig koncentrerad, titta långt fram i horisonten med ett fast grepp om rorkulten och följa med båten med hela kroppen. Ibland kom vågorna rullande, från sidan och daskade in saltvatten i örat, ibland kom de bakifrån och gav oss en rejäl surf framåt. Den krabba sjön inne i Skälderviken har jag nu lärt mig, är svårast att bemästra för en som är magsvag. Den får en att rulla runt, runt, samtidigt som båten kränger kraftigt i vinden och gör att hela kroppen följer med, så jag måste säga att detta måste vara bättre än den hårdaste yogaträningen. Och kul, det är det! Jag har lärt mig massor om mig själv under resan och vill veta mer. Kanske det är sant som det är sagt, att vi fiskar älskar vårt element. Nu skall jag bara lära mig att dyka också, sedan är jag en fullfjädrad idiot.

Segling är vanebildande. Sjön suger.

midsommarnatt Gilleleje