på onsdag, alltså i morgon har dottern religionsprov och vi övar. Till vår hjälp har hon fått hem ett kompendium bestående av ett häfte med bilder och stödord på sådant som hon förväntas kunna under provet och här står även hur provet kommer att se ut. Man kommer att dela upp det i en kartdel, en bilddel och en textdel och hon förväntas kunna redovisa för skillnaderna mellan de olika världsreligionerna. Jag har en hel del att invända, i vanlig ordning - både rent pedagogiskt och etiskt-moraliskt. Hur sjutton skall en tolvåring kunna göra en bra redogörelse för de sammanhang som religioner handlar om, när hon enbart har fått stödord till hjälp? Att lära sig ett humanistiskt ämne (som ju religion är) innebär att ta till sig ett omfångsrikt ämne och successivt smälta ner det till förståelse genom reflexion, tolkningar och diskussioner (jämför med Hermeneutik inom vetenskapen).
Jämförelser görs både för att se skillnader men även för att förstå samband och kunna dra paralleller. I sambanden lär hon sig att saker och tankar inte kommer till av en slump och även att det finns stora likheter mellan tankar och religioner över världen. Genom att ge henne på förhand utvalda stödord istället för att resonera, läggs fokus på att se på skillnaderna som vattentäta skott. På så vis drillas eleven till att se sådant som åtskiljer och inte det som enar. Inom religionsundervisningen vore det en smal sak att visa på likheterna, och kanske skulle detta ge barnen en syn som var mer bejakande, förstående och tolerant än jag tycker den är idag? Här kommer jag till min etiska invändning: När vi människor väljer att se skillnader, konkurrera, tävla och se omvärlden som ett hot av en antagen egenart - den kan vara nationell, könslig, religiös eller politisk - lär vi oss enkelt att konflikter och offensivitet är enda lösningen på en diskussion.
Jämförelser görs både för att se skillnader men även för att förstå samband och kunna dra paralleller. I sambanden lär hon sig att saker och tankar inte kommer till av en slump och även att det finns stora likheter mellan tankar och religioner över världen. Genom att ge henne på förhand utvalda stödord istället för att resonera, läggs fokus på att se på skillnaderna som vattentäta skott. På så vis drillas eleven till att se sådant som åtskiljer och inte det som enar. Inom religionsundervisningen vore det en smal sak att visa på likheterna, och kanske skulle detta ge barnen en syn som var mer bejakande, förstående och tolerant än jag tycker den är idag? Här kommer jag till min etiska invändning: När vi människor väljer att se skillnader, konkurrera, tävla och se omvärlden som ett hot av en antagen egenart - den kan vara nationell, könslig, religiös eller politisk - lär vi oss enkelt att konflikter och offensivitet är enda lösningen på en diskussion.
Dualismen och synen på att allt går att dela upp i rätt och fel har en lång historia och är i grunden ett synsätt som är linjärt. Min dotter har nu förstått skillnaden mellan en linjär och cyklisk tidsuppfattning och kan förstå litet kring vidden av ett sådant tänkande, men utan tid att resonera fram förståelse måste hon korvstoppa stödorden utan mening, precis på samma vis som de flesta vetenskapliga ämnen ser ut inledningsvis… det är först under våra högre utbildningar vi får lära oss att tolka och kritisera det vi har lärt oss (det är nu det kallas Hermeneutik). Hur ser människan verkligen ut, eller hennes hjärna? Det som utmärker oss som människor är just kapaciteten att tolka och förstå och se olika sammanhang. Reduceras den kapaciteten till förmån för resultat och personlig vinning har vi snart skapat oss en generation som kommer att få mycket svårt att kommunicera, förstå eller enas med andra än likar.
"Lika barn leka bäst…"
Måndagen den9 december-13 om Pisa-undersökningen… på SvD Kultur.
och som förklaring till rubriken säger jag bara Éowyn! och tillägger att vissa män inte växer på träd. Grattis på dagen Ozzy!
Måndagen den9 december-13 om Pisa-undersökningen… på SvD Kultur.
och som förklaring till rubriken säger jag bara Éowyn! och tillägger att vissa män inte växer på träd. Grattis på dagen Ozzy!
Aww... Éowyn..!
SvaraRaderaNär det gäller tankarna kring religionskunskapsundervisning och hur man kan jobba med det vill jag läsa igen och återkomma senare. Men jag är med du! Att se samband, likheter och att ge rum för samtal och reflektion är ett måste!
jag VET att du är med :) dessvärre finns det många lärare och vikarier som inte har förstått konsekvensen av ett lärande som går ut på korvstoppning...
SvaraRaderaFast... ibland hamnar jag också i den situationen. När jag har en massiv kurs med grupper som inte klarar korvstoppning, som behöver lite extra tid för just de där samtalen, diskussionerna och eftertankarna. Hinna få dem på plats. Och så är kursen slut och det ska prövas och vi hade behöver några pass till...
SvaraRaderaDå hamnar jag i det delikata läget att låta det som hinns med göras ordentligt - eller försöka bocka av allt i "centralt innehåll"... Jag är där nu med en av mina grupper. :/
... och inte alla är så lyckligt lottade som din dotter och har en förälder som både vill och KAN!
detta är jag medveten om, att jag har möjlighet och tid… och det var även anledningen till att jag skrev inlägget från början. Det finns mycket i verkligheten som ligger dolt i texten, bl.a att Teklas klass har en vikarie i religionsämnet. Vikarien läser visserligen in religion av intresseskäl men saknar pedagogik och en framtidsvision, av förklarliga skäl. Hon är anställd på timme och arbetar som ledare på åldervården i vanliga fall - hennes man är regionschef. Resultatsinriktningen är uppenbar. Skolan T går på har länge visat prov på bristande ledarskap, rektorer som delegerar nedåt, flera har avlöst under de senaste åren, många lärare som ställer krav på utredande och resonerande svar utan att ge elever adekvat material eller kunskaper som hjälper dem. Med många lågutbildade föräldrar blir resultatet lätt katastrofalt med följder för hela klassen. I Teklas klass går nu 40 elever, varav flera skulle behöva särskilt stöd… och de elever som är duktiga har högutbildade föräldrar med tid och möjlighet till engagemang. Att tala om demokrati och likvärdighet är en käftsmäll i realiteten, då nivån på kraven hamnar fel för flertalet. Det bristande inlärningsmaterialet (stenciler med dåliga bilder och lösryckta meningar och stödord) hjälper ingen… vare sig vad gäller inlärning eller inspiration.
SvaraRaderaJag vet att jag är en av de jobbiga föräldrar som lägger mig i genom tyckande och påpekanden och förmodligen är jag även alldeles för litet initierad, men som utomstående har jag möjlighet att se problematik som den fackorienterade missar. Du vet, balken i ögat ;)