til the fat lady sings

jag har haft en kul vecka i storstaden, mycket att smälta där, inte minst arbetspasset som bestod i att hålla ett föredrag om Ivan Aguéli och Orientalism för ett i det närmaste oförstående gäng tanter. Två ogillade, resten i den nästan fullsatta biosalongen Zita ställde sig upp och tackade [nå nästan hälften, det var litet svårt att avgöra med strålkastarljuset i ögonen...]. hrkel. En tant sa även att det var kul att få använda hjärnan. hrkel. Det väljer jag att ta som en komplimang och kritiken tar jag med mig som tillväxtnäring, bättre än total tystnad. Jag fick igång ett livat samtal och det är jag väldigt nöjd med.

T blev överraskad av klasskompisarna hemma hos Bobo som hon övernattade hos första natten. Vänskapspresenter och pussar haglade. I skolan dagen därpå fick hon vara med och göra ett religionsprov - helt oförberett förstås och bara att gilla läget, och det gjorde hon. Hon älskade det! min tjej...
På ridskolan var det åter igen kram och pusskalas, mängder av foton och berättelser om avkastningar, brutna ben och höfter, hästar som blivit sjuka eller avlivats. Det har hänt en del på de nio månader vi har bott "borta". Ungarna växer, de tänker annorlunda och de låter ibland väldigt annorlunda...
Jag var litet orolig för hur stumpan skulle ta det när vi kommit hem igen och hon var litet tyst och dämpad. Självklart. Att bli så uppvaktad av de finaste vännerna, att behöva lämna nätverket som hon har ägnat över halva livet åt att bygga upp, det är klart att det känns. Nu har hon åtminstone ett begynnande nätverk här och ganska snart var hon gladare igen. Dagen därpå körde vi hem till en kvinna som hade flaggat för stallhjälp och det visade sig att T kände sonen och att de kom bra överens. Nu har T ett jobb som stallknekt på ett fantastiskt fint ställe på cykelavstånd hemifrån. Jag är nöjd.

Här hemma arbetas det på ett nytt projekt med det övergripande temat "Mat - Resurser, Nytänk, framtidsperspektiv". Jag kommer att berätta litet om mat mellan guldramar såklart... får jag bara publiken att använda hjärnan litet blir jag glad. Inget går upp emot en god dags hjärngympa. Jo, jag fick blodad tand, det är kul att prata inför publik!


stormen, ja nu kommer den...
http://youtu.be/5qRJIBtbc2c