Eufori

 Igår pratade jag med en god vän i telefon, en vän som jag träffade via dagis i Stockholm för sju år sedan. C har nyligen blivit opererad för cancer i buken och processen har varit väldigt lång och osäker, men nu känner hon att livet sakta håller på att komma tillbaka och hon vill gärna berätta om sina upplevelser. C är stark, oerhört klarsynt och rak och det gör henne så älskvärd. Inga krusiduller. Inget krav på att jag måste vara förstående, för hon förstår att det är en omöjlighet. Hon vet att det krävs orimlig insikt i att förstå hur jävligt det kan vara när man har så ont att man inte orkar lyfta handen för att fösa undan håret ur ögonen, eller saknar aptit eller lust för någonting. Hon förmedlar bara sina upplevelser och jag vet att det räcker att lyssna, för hennes man finns där för henne och kommer alltid att vara där, det vet hon.

Hennes dotter A blev T:s dagisfadder när vi hade flyttat in till city och de fann varandra omedelbart. Gemensamma intressen mynnade ut i något som jag vet är en livslång vänskap. Det är en ynnest att hitta en vän utanför de vanliga gängorna, att kunna känna styrkan av att veta att vad som än händer så har man någon i en annan dimension - en vän som kan ge och ta emot när allt i närheten verkar nerfryst och iskallt, som kan hjälpa till att glömma bort det som händer i närheten. Att kunna prata om vardagen och gemensamma minnen och intressen har hjälpt dem båda förbi tider som lätt skulle kunna bli traumatiserande. Som en flytt, att bli retad och känna sig motarbetad och bortglömd, när en familjemedlem blir allvarligt sjuk och när den tidigare så stabila världen plötsligt kollapsar. Att ha en god vän som förstår allt. Närsomhelst. Varsomhelst.

Det är fredag och den 8 mars och vinden viner och jag har planer! Så mycket har hänt de senaste dagarna att jag inte förmår att summera dem annat än genom flyktiga dammsugartankar. På Känslan av att ytterligare en kär och ledsen vän verkar må bättre, på lugnet i Känslan av att T:s pappa har hört av sig igen efter två månaders tystnad, på Känslan av att stå på god fot med mamma, på Känslan av att dottern mår bra och trivs i skolan, på Känslan av att vi snart skall resa iväg... att jag skall arbeta med det jag har planerat sedan ett halvår. Av lyxen i en snar framtid med goda vänner, få äta fint och klä mig i klänning, slippa vinterstrumporna ett litet tag, vara den andra Jag. För nu har så många viktiga saker fallit på plats att jag kan börja må riktigt bra igen.
Våren kan komma med stormbyar och snö - mig kvittar det!