fyra strömstarar och en klotterlav

Som om Keith Haring hade varit framme (gör sig bäst i förstoring)

 Eftersom jag har passerat målet för boken och varit väldigt disciplinerad hittills, så bestämde jag mig för att ta en ledig dag. Första promenaden på Skäralid sedan, ja... men alldeles för längesedan var det i alla fall, och så blir den första fågeln jag möter en strömstare. Man ska ha tur. Under promenaden hade jag tänkt titta på mossor och lavar, och tog minst 200 mobilbilder, bl.a på en del roliga rariteter som jag tänkte nyckla litet senare i kväll (man vet att roa sig) - och inte mindre än tre gånger såg jag strömstarar, tre samtidigt vid ett tillfälle, rena bonanzan. På ett ställe kunde jag lugnt sitta ner med sista skvätten kaffe och en kaka och njuta av vattenakrobatik. Hopp och skvätt, surf och dyk, och så orädd och nära inpå att det blev rätt okej bilder med mobilen. Nu har T fått sin kikare tillbaka, och min kamera är trasig, så jag har fått ställa in mig på mindre fågelskådande och mer njutning i år, men det är ju inte fel. Njuta är bra. 

 

 

Äntligen händer det litet i naturen igen. Här hemma sjunger talgoxen och ringduvan för fullt och det har de gjort några veckor redan, så det var nog dags för en ny pepp, bara för att känna att våren är på väg. Ja, den kommer ju alltid någon gång, men denna vintern upplever jag som ovanligt hoppig. Nog märks klimatförändringarna, inte bara på temperatur och nederbörd, utan mest på vindriktningarna som är helt ur fas. Normalt brukar vintern komma med östliga stormar men i år har de envist kommit från V och NV, dagens var från S. Det är oroande, inte minst för alla träd som har god markförankring mot östvindarna, medan de faller för minsta pust från annat håll. I Skäralid låg det ovanligt mycket träd så röjningen har haft fullt upp. Vattennivåerna är höga nu så stövlar med skaft är ett måste för den som vill ta en längre runda. 

Hasseln har fått vårens första honblomma, den noterades vid Lierna. 

Den är för läcker, almlaven

Bokkantlaven (NT) är endemisk här

 

Rekommenderad läsning: The Bird Way, av Jennifer Ackerman