Tänk om allt vi gör är att leka. Att personen som sitter i en vägmaskin eller i ett styrelserum bara utför sådant som personen tycker om att göra, och därmed inte bara utvecklar sina bästa egenskaper utan blir fantastiskt bra på att göra det just därför att hen utmanar sig själv i en trygg miljö. Att lära sig något nytt, bestämma över andra, vårda djur, styra reglage, lyssna på motorljud, flyga, forska, ha sex, se samband, spela boll, rita, skriva... allt det vi gör som bygger ett samhälle, är lekar. En utvecklad hjärna använder all sin vakna tid åt att göra saker som den först och främst tycker om att göra. Om den inte tycker om det, och dag efter dag tvingas till att göra något mot sin vilja, krymper hjärnkapaciteten i frontalloben där empati och känslor styrs och kommunikation skapas. Att tvingas in i repetition, med små möjligheter att utvecklas eller påverka, är direkt skadligt för alla djur, inte bara däggdjur. Biologisk forskning pekar alltmer mot att samband som tidigare hade avfärdats som onaturliga tillfälligheter faktiskt har varit avgörande för hur arter har utvecklats. När jag nu läser om fåglars fantastiska hjärnor, som både kan resonera, planera, leka, beräkna, skapa verktyg, kommunicera och har en tidsuppfattning både framåt som bakåt i tiden - vilket de gör med en ofantlig pricksäkerhet och hastighet, gör det mig så glad att det känns långt ner i maggropen och jag sitter och ler. Jag förstår att humaniora och naturvetenskap inte är så särskilt långt ifrån varandra längre, i sättet att tänka relativt.
Så länge som forskningsområden är tillåtande lär vi oss att se på saker med nya ögon. Det enda som krävdes för nya banbrytande insikter var att låta kvinnor komma in i laboratorierna.
Det har sagts mig en gång, att kvinnor anställs eftersom de är duktiga strebrar och gör allt för att lyckas - däremot skulle han (för det var en man) vara pensionär den dagen de kvinnorna tog över rodret och spakarna. Det är en hemsk framtidsvision om vi skulle styras av strebrar utan känslor... hemsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar