Serendipitet

 Så var semestern till ända. Jag slöt cirkeln kring något som kom att bli en berättelse om mångfald genom att sista resan gjordes till samma plats som den första. Hallands väderö - en sagolik plats som jag bär med mig i varmt första minne som treåring, och som jag sedan dess har försökt att återvända till åtminstone en gång varje år - förra året blev undantaget som bekräftade regeln. De första veckorna tog jag mig till Hven på cykel och Ivön i bil tillsammans med M, och på så vis alla större öar inom Skånes gränser. Med M inleddes även nästa berättelse som kom att handla om vatten; våtmarker som är det finaste jag vet och ligger djupt inbäddat i mitt medvetande. Har man vuxit upp med doften av pors och solvarm tallskog behövs inga närmare förklaringar. 

T är hemma för att semesterarbeta på orten, och under hennes lediga dagar har vi gjort några gemensamma turer uppåt mina gamla hemtrakter, för att skåda skillnader och rikedom på platser som ofta inte beskrivs som annat än beklagansvärda och fattiga, och för att återse sådant som hon fick uppleva under påskveckan som liten ihop med sin mormor och farbror. I mina trakter växer mossa och ljung och det är stenigt och fuktigt, och har man tur kan man se orrar som skräms upp under turen på högmossen, och man kan sucka högt över mänsklig fåfänga och historielöshet när man vadar i resterna av fällda träd på de ständigt förlåtande sankmarkerna. Den rikedom som finns i norra Skånes skogs- och myrmarker är avundsvärd, förmodligen har detta alltid stuckit i ögonen på folk som ser på kortsiktigt planerande som en dygd och på långsamhet som enfaldigt. Mina trakter andas motstånd och ilska, här vilar en grundmurad misstro mot allt som heter makt och förtryck. Dessvärre har denna misstro övergått till organiserade avarter och ideologiska program numera, som sprider konspiratorisk hatpropaganda och annan lögnaktig dynga som stinker värre än gristräck, men på ett personligt plan finns det godartade civilkuraget ännu kvar. Där skogen tar vid och sjöarna breder ut sig kan du köpa en glass i en obemannad kiosk, betalningen görs förvisso digitalt, men i övrigt är förtroligheten lika stor som i tider när växelkassan låg öppen. Ett dopp i en sjö, eller tre, det finns alltid en vik som ger skydd för dig som vill bada ostörd eller ohörd ihop med trollsländor, fågel och fisk som sällskap, ja tösen och jag tycker till och med att hästiglarna är att föredra när huvudet är på semester. 

 

tösen ger mig vingar

Min sommar har varit bra, jag har sovit bra och kunnat mota bort de tillfällen då varje cell i kroppen skrikit inför kommande säsong i en organisation jag nu fullständigt har tappat förtroendet för. Jag har varit på tre konserter, gjort avstickare till vänner och bekanta runt om i Skåne, men mest har jag hållit mig till hemtrakterna, simmat och cyklat och fått fönsterna klara. Det har blivit en hel del läsning, precis som önskat, och av de böcker jag ställt i bokhyllan efter höstens och vårens samlande har nu flera blivit utlästa. Mest minnesvärda lässtunderna har varit i Salman Rushdies värld, befolkad av en mångfald röster, tider, kulturer, religioner. Hans svallande glada berättariver bildar en fläta där varje strå bidrar med en ton och varje flätning skiftar mönster. Det stora är det lilla och omvänt, inget går att undvika, allt är förgängligt och cykliskt - och alldeles, alldeles underbart. Att se på människan i sin helhet är en berättelse utan slut, en resa utan mål, och en tillvaro utan ensamhet - detta tar jag med mig in i en framtid som är den mest ovissa och svåra någonsin i mänsklighetens historia. Mångfald är ett ledord, ansvar ett annat. Så lev, lev som om varje dag var den sista, och alltid med insikten att just du är en avgörande del i någons berättelse och därmed en bidragande länk i en unik kedja av slumpvisa händelser. Stjärnorna kvittar det lika.

 

klippan i någons tillvaro

Jag har läst: Om skönhet av Umberto Eco (lika bra som första gången), Ur vulkanens mun av Helena von Zweigberck (hemskt tunn och förses med varning; läs ej), Förtrollerskan från Florens av Salman Rushdie (en underbar, underbar läsupplevelse), och läser nu Marken under hennes fötter av Salman Rushdie.

Croz the Boz fyller 80! If I Could Only Remember My Name