torsdag 2 november 2017

Buljong


Allmän plats, som traditionellt sett är manligt kodad sedan tiden före Platon, har krympt med tiden. Kvinnor, som idag har egna medel att röra sig fritt, rösträtt och kan utbilda sig, tar plats och utmanar de traditionella gränserna. Enligt en logik baserad på "naturlagarna" krävs därför starkare och mer muskelförsvar av utrymmet, eftersom Gränser må försvaras. Men vems är gränserna, och hur ser de ut? Går de att ta på, och kanske främst av allt: vem tjänar?
Jag tänker, att orsaken till varför ultranationalism & ordning och reda & försvar genom vapenskrammel & slå istället för att diskutera förordas av makt[män]niskor, är för att råstyrka och musklernas språk är enkelt och direkt. Inget svammel om förståelse här inte, filosofi och tankenötter är för bakdörrsmän. Kända maktmetoder, som förminskning, terror, marginalisering, skam, misogynitet och utanförskap handlar om att ta makt - åt en sida. Med hjälp av styrka bevisar man en maktordning som handlar om erövringar och ingen vill väl vara förlorare.
Polarisering går likt ett spöke genom västerlandets kulturhistoria.

Om jag skulle koka ihop mitt eget liv till en buljong skulle man kunna säga att jag vid tillfällen då jag har varit underlägsen har sluppit bli ifrågasatt, men har jag varit på egen planhalva, och delat med mig av mitt egenutrymme, då har jag funnit mig utmanad och ifrågasatt... klart att det då är lätt att fundera i banor som;
- Klarar vissa inte av att hantera underläget utanför sina "domäner"? men var, i så fall, går denna föreställda gräns?
Är det i denna buljong som bristen på jämlikhet visar sig som klarast?

Jag undrar: vad håller denna katastrofala böjelse, att ständigt åberopa gränser och olikheter, kvar? Varför ser vi inte gärna likheter mellan människor istället? Polarisering bär med sig strid, det vet vi nog alla innerst inne. Stridsropet Kvinnor och barn först är kodat genom århundraden av misogynitet, och traderat som försvar av de svagare. Dilemmat är att de som kallas svaga är de som blir utsatta - av de självutnämnda försvararna.

Ponera att det inte är ett dilemma.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar