En ovanligt stark solstorm nådde jorden i torsdags och det kan förklara det oförklarliga som hänt på sistone. Tele- och internetavbrottet, tröttheten, ont i magen, tandagnisslan, bakfyllan, och världens alla stormar och regnoväder, alla tokstollars galenbeslut och groteskerier... och så Hjältens död.
Hasse Alfredson med det stora hjärtat, som skapade allt ifrån dråpligaste galghumor till svartaste gravallvar har gått ur vår tid och vandrar hinsides. Nu ter sig den andra sidan plötsligt väldigt, väldigt lockande.
Även jag har en anekdot där Hasse figurerar - nej förresten, jag har åtskilliga - Hasse har tagit en sådan stor plats i mitt liv att den berättelsen skulle ta väldigt lång tid, så jag besparar er dem. Kanske de dyker upp i mina berättelser framöver, det är inte omöjligt. Nå, i alla fall. Jag är lycklig över att ha fått ta del av en tid när man ännu värnade om den svagaste, arbetade för fred och använde humor utan att krydda den med elakheter. Och så drogs Svea Hunds Limerickar fram till morgonteet.
Sov lilla Totte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar