Ardently, prudently

John Singer Sargent

Mitt åldrande är ett privilegium som inte ska lullas in i falsk skönsång om styrkan av att äntligen vara kvinna i klimakteriet, eller brukas i förödmjukande ordalag, som fet klimakteriekossa. Den övertygande retoriken, att med rätt inställning eller rätt kost kan du bromsa detta onämnbara, farliga, fula, oönskade och oundvikliga öde, åldrandet - skuldsätter mina tillkortakommanden och döljer mina tillgångar. Erfarenhet är ett ord på utdöende, åtminstone i djupet av dess forna innebörd.

Skulden läggs på den redan övertunga bördan av det egna ansvaret, anledningen till att jag mår som jag mår och till att krämporna är för tidiga, är att JAG borde ha gjort något åt det innan det var försent. Jag borde ha lyssnat på kroppen, sagt till, satt ner foten, markerat, innan jag blev en börda. Men var gränsen går för vad som är för sent, det varseblir du inte förrän det är uppenbart... Att bli medelålders innebär en osynlig skam eftersom vi lär oss att vår sargade kropp är ful och att vi ska dölja vår slitna själ. Några av oss har ärr i övertal medan andra lever som om varje dag är den första, vi är rustade på olika vis och livet går inte att förutse, som väl är.

Stefano Maderno

Att åldras är en bedrift som förtjänar att synas, höras och märkas. Det är väldigt märkligt, ja rentav kusligt, om en människa som har levt i ett halvsekel inte har fått ärr av sina upplevelser. För inte så länge sedan kallade vi femtioåringar medelålders. Åldersidentiteten tillät den som så önskade att vara trött, tyst och tillbakadraget beläst, och framför allt erhölls respekt för ålderskrämporna som ibland t.o.m. framhölls som en tillgång. En klok gumma, en vis kvinna, en rådig änka, en gammeltant, gammelmormor, är ord som jag tycker förtjänar att återuppstå som de hedervärda epitet för åldrandets grace de faktiskt är. En åldrad person är någon att värna om och rådfråga, med särskilda behov, önskemål och nöjen. Varför kliver vi inte bara ur hjulet och erkänner, att utan spår av åldrande vad är vi då för människor, annat än ett skal som går att fylla med produkter fram till den dag hen går i pension och ingen bryr sig längre? Vad är det för samhälle vi skapar, om lönsamhet endast räknas i antalet köpta och sålda varor, och där klokhet är synonymt med att luras tro på den heliga tillväxten?
"Var lönsam, lille vän."

John Singer Sargent

Quicksand - David Bowie
Aerial Boundaries - Michael Hedges