Svennerapport

jag kan avslöja att innehållet till etiketten
inte dunstade bort och
att rabarbersaft inte fungerar i termometrar

Första dagen på nya jobbet var naturligtvis under torsdagen, stormen Svens högtidsdag och tågen runt om i Skåne ställdes in redan kl åtta om morgonen. Bilfärden till Malmö gick bra, arbetsdagen fint men hemvägen var ett inferno. Jag slutade kl sex och prickade därmed in stormen som just då tog samma väg som jag, norrut, men jag hade tur och slapp kringflygande projektiler i form av lösa plåttak, grantoppar och kompostlock under färden. Halva vägen består av tungt trafikerade landsvägar och jag blev flera gånger omkörd av tunga lastbilar, så jag höll krampaktigt i ratten och sänkte farten. Min lilla bil skulle lätt förvandlas till pressad skrot vid närkontakt med en sådant monster. Det är många tankar som far genom huvudet under den dryga timman på väg hem. Är lilla gumman rädd, har något hänt hemma, hur ser skogsvägen ut, vad skulle hända om jag for av vägen, har hon fått i sig maten… jag tar den nya lagen om att inte fippla med mobiler under bilresan på stort allvar, så jag fäster blicken på vägen, men tankarna är någon helt annanstans. Pärs.

T var redan hemma och hade varit det i tre timmar redan. Väl inne i stugan var det varmt och skönt och brasan sprakade gott och välkomnande. Tösabiten var vid gott mod och hade varit förutseende nog att tända många värmeljus i fall elen skulle gå - vilket den gjorde - strax efter att jag steg över tröskeln. Under den gångna veckan har vi varit utan el inte mindre än fyra gånger och varje gång jag ringt bolaget har de fått sina fiskar varma. Jag accepterar inte ett vagt svar eller "jag vet inte" längre, särskilt inte som jag har stått i telefonkö till det valbara alternativet av fyra, kallat felanmälan. Jag tjatar mig till ett samtal med tekniker och anmäler felen med tillägg att jag kräver markgrävd kabel. Vi bor i Sverige för tusan, min vän i Georgien har det bättre ställt med elförsörjningen. Morr...

Kommande dag var jag ute och körde igen, denna gången till Hässleholm för att hjälpa vännen som letar efter en gård. Det blåste fortfarande men det gick att ta stora vägar så vi beslöt oss för att inte ställa in. Vännen har inte skaffat bil än och bekostar därför drivmedel åt mig och bilen och jag är smakråd. Det blev en trevlig dag. Vi åt en god ekolunch på Skånska Skafferiet i Hässleholm och jag hann även inhandla några böcker till tösen i julklapp innan vi for upp mot åsen och de fina bokskogarna där. Denna gången var det en underbar hästgård med fantastisk mark som skulle inspekteras. Det är otroligt vad man kan få se bara man tar sig en liten bit utanför de gängse vägarna… förra veckan var vi på Österlen och kollade in en unik fyrlängad 1600-tals- skånegård, omgärdad av beteshagar och en slingrande å som grävt sig ned i myllan och bildat en vacker blandskogsdunge nedanför gårdens söderläge. En gammal äppelträdgård krönte synen. Lider, låga tak med bjälkar och underbara logar och vindsutrymmen och kattvindar och vinklade prång… så hade jag velat växa upp!

Igår for vi iväg med bilen igen, till mamma och vidare till Helsingborg för att fira lilla guddotterns tvåårskalas. Halt som tusan var det under den nyfallna snön och snösvängen hade inte hunnit göra sitt värv på ditvägen, vi höll på att bredkasa av vid rondellen utanför Perstorp. Utanför Helsingborg svepte vita vindar över fälten och förde med sig ett täckande vitt lager över vägen, tidvis var det omöjligt att se något alls och jag var väldigt glad att vinterdäcken fungerade som de skulle. Brorsan och hans tjej har skaffat sig ett radhus i utkanten av staden och boendet var vitt och fräscht, precis som väntat. När jag nu har tjatat er halvt förstörda om vägar  skall jag inte glida in på avigstigar om vintervit arkitektur utan avrundar detta orerande med att resten av helgen sket vi fullständigt i att ens titta på bilen. Söndagen ägnades åt att inventera ägorna, hugga kaffeved, leta efter bortflugna kompostlock och rensa bort nedfallna grenar. Sven hade ryckt upp inte mindre än fyra stora lärkar som låg prydligt intill tomtgränsen och en grantopp hade knäckts från min egen tomt och låg snyggt intill stammen. I övrigt har vi klarat oss från större missöden, förutom att vattnet frös i lillstugan och badrummet. Men snön är fin och vi har el och ved nog att värma oss och några koppar glögg. Än.

The Man - Patto