Begär

František Kupka

 

Neuropsykologin är en relativt ny vetenskaplig gren som försöker sätta diagnoser och ringa in impulserna mellan hjärnans delar. Från en bildskärm kan vi se hur hjärnimpulser påverkar hjärtfrekvensen och att temperaturen i kroppen följer med. Studierna har med stor träffsäkerhet kunnat påverka de oönskade reaktionerna, diagnosticeringen är viktig för medicinstudierna och kan hjälpa oss att dämpa ångest och begränsa trauman. Men om ett medicinskt fokus ligger på det som är oönskat - vad sker då med vår förmåga att fånga in och beskriva det som är önskat?

Om kroppen nu är ett tempel, vad består då resten av; inre livet, står det helt separat från ytan? Visst syns känslorna väl som en glimt i ögat, en darrning i flanken, en bortvänd rygg. Och var går gränsen mellan ditt jag och mitt jag? Jag trevar, smakar, lyssnar, känner in med de sinnen jag har till hands och förstår att bekantskapande är en resa som inbegriper såväl mina som andras begär. Hur kommer det sig att begäret jag först trodde att jag hade kommer av sig med en individ men förstärks med en annan? Omedvetet. Livsresan handlar om att förstå vem jag är, för att kunna förstå hur jag blivit till den vi är. 

Med mina katter är jag olika, även om jag i grunden är deras matmor som ser till att de båda får ett varmt och tryggt hem, så kan jag även känna att jag är olika med dem. Känner mig olika med dem. Honan gör mig lugn, hon är lättläst och typiskt kattig av sig och är en lättälskad individ med integritet och ett stort ego. Hannen, däremot, är neurotisk och spattig men jag vet ingen annan som kan få mig att brista ut i gapskratt som han, särskilt när han så intensivt njuter av att bli klappad, att han klumpigt rullar av fotpallen och dunsar ner på mattan. Men jag älskar deras sätt och saknar dem båda om de är borta en dag. Jag vill inget hellre än att se hur deras begär blir mättade, få höra deras spinnande, och veta att de har det gott. Så mina egna begär formas efter deras, vi är sammanflätade. Har en pakt. 

Detta dunkla, som vi kallar begär, består av känslorester från embryonalstadiet. Mitt inre är därmed präglat av både medvetna och omedvetna saker och triggas av känsel, smak, hörsel och syn. Det är med en inre melodi och min unika grundton som sätter rytmen, som jag känner av och pejlar omgivningen. Ibland skapas symfonier, ibland blir det ett punkriff. I samklang känns en omgivning bra, men ibland behöver jag vara mer vaksam. Vid sådana tillfällen går jag in i ett slags inövat proffs-mood och blir "trevlig" och korrekt, däremot tillåter jag mig att vara både lättsinnig, slarvig och glömsk när jag känner mig trygg och kan lägga ned garden. Jag blir stämd på olika sätt beroende på vilken melodi som skapas ihop med omgivningen, den inre grundtonen kan förstärkas eller tonas ner. 

Fantasin sätter gränserna brukar man säga, men vad innebär det, egentligen? Minnen går att manipulera och även radera, det vet man. Ett minne förändras litet varje gång det plockas fram och behöver plockas fram för att existera, förändringen sker koreograferat och beroende på omgivningen. När jag minns en sak från barndomen är det med hjälp av fantasin, för minnena bleknar med tiden och behöver fyllas i. Fantasin däremot ligger och skvalpar i bakgrunden och vaknar precis som minnet med stimulans. Jag kan tydligt känna att fantasin triggas när jag har läst en bok eller vaknat ur en dröm. Det sker på ett djupare plan. Medan begären, de tycks bara finnas där. Somliga begär är sköna, andra måste jag lägga band på. Det går inte att äta hur mycket mörk choklad som helst, det skulle både kroppen och plånboken lida under. 

Mina begär är ganska enkla, fast varierande beroende på tillfället. Det är som att jag har ett behov av att utforska dem ibland, tänja litet, men då måste jag vara helt trygg. Är jag bara det minsta orolig märks det i magen, jag blir förstoppad och mollstämd och beger mig ut på vandring. För egen del måste det vara till en vacker plats, annars förstärks oron. Ett av mina medvetna begär är jakten på skönhet, den är till formen subjektiv och grundar sig i min tolkning av en trygg atmosfär. Skönhet är en varm känsla och en korsning mellan att höra till och finnas till. För egen del är snällhet detsamma som skönhet. 

"Northvolt begär mer tid för rekonstruktion"

Även om jag gillar att vara för mig själv, är jag ett begärsstyrt flockdjur - vi alla är det. Vi är alla i behov av bekräftelse, vill höra samman och känna gemenskap. Det är även här vi både är lika och skiljer oss åt. 

Individer kan nämligen ställa till det för gruppdynamiken. Är gruppen präglad av pennalism så kan det bidra till en hierarkisk elitkultur där utfrysningar och hårda straff är svaret på alla frågor. Och är en grupp präglad av ett materiellt värdesystem där ägandet ger rätten att försvara materian; kan det resultera i att även levande ting nedvärderas.

När individer behandlas olika blir även belöningssystemet som triggar begären påverkade. Eftertraktade konsumtionsvaror, lyxprodukterna, är typiska statusmarkörer i ett senkapitalistiskt samhälle. Den som har makt att påverka där kan även påverka juridiken, då båda är tätt länkade genom traditioner och praxis som lutar åt äganderättsliga principer. Om individer alltför lätt riskerar hamna utanför systemgränsen uppstår naturligtvis behov och utrymme för andra grupperingar, som med egna regler och unika belöningssystem fångar in de uteslutna. Sådana lojalitetsbyten kan både ske medvetet eller i brist på alternativ, belöningen existerar inom samma kapitalsystem. Skillnaden mellan ett accepterat och ett brottsligt syndikat är därför ofta hårfin och beror på graden av acceptans hos regeringsmakten. I vissa fall bäddar till och med regeringar för ett system som är riggat för oegentligheter. (Tillfället gör som bekant tjuven.) 

Rekordmängden riskkapitalbolag i Sverige, med snubbar som Harald Mix, hade inte existerat utan möjligheten till snabba cash genom såkallade Exits. (Man lämnar helt enkelt bolaget när det står högt i kurs, men för att det inte ska se alltför illa ut, bör det ske efter en uppenbar nedgång - dock alltid med vinst i bagaget.) Detta är förstås extra känsligt om bolagen tillåts härja inom allmännyttan, och det finns en mängd olika sätt att komma undan lagen på. Insiderbrott sker naturligtvis, men viktigare ändå är att företagskulturen, dess gruppmentalitet avgör gränserna för vad som anses ok. Fisker tömde samtliga svenska bankkonton strax innan Northvoltkonkursen annonserades, och strax efter att Peter Carlsson sålt sitt aktieinnehav. Begäret i en sådan kultur är egoistiskt-individualistiskt och utgår från att "Någon annan" pröjsar för kalaset (som AMF och framtidens svenska pensionärer, hemligstämplade statliga lån och missriktade infrastrukturinvesteringar, för att inte tala om dessa personliga katastrofer; samtliga underleverantörer i produktionskedjan, alla tillresta arbetare, bland många, många fler). Filantropi, grön energi, försvar och trygghet är tomma trendord bland venturekapitalets omåttliga begär efter siffror. Här läggs det minsann inga band på begären. Det finns även en mängd andra grupprelaterade begär och kulturer som skulle stävjas, sexuell exploatering av barn är ett sådant exempel. Samtliga avarter beror lika litet på sammanträffanden eller otur. Jag tror att sådana, låga begär uppstår av dålig musiksmak och felriktad pejlning... 

Jag ser tydligt att inkludering är nyckeln till alla problem som samhället har - våld, utsugning, korruption och rädsla skulle inte helt försvinna men de största katastroferna kunde undvikas genom respekt för sådant vi inte omedelbart tror att vi har ett behov av. Inte minst vad gäller miljö och klimat, och frågor som handlar om arters överlevnad. Även vår egen. Respekt föder respekt. 

Boken jag läser nu handlar om några år i Rousseaus liv, där står det så vackert om kärleken; att den kan inte beordras fram som en vara, eller ägas. Men begären däremot, tänker jag, verkar kunna riktas om till något liknande kärlek, säg; trimmas till lojalitet. 

Relationer är sällan harmoniska. Mellan två eller flera individer sträcker sig osynliga band, varav några kan kännas direkt och andra framträder efter hand. De kan till och med kännas på avstånd. Banden kan tvinnas samman och bli något nytt. Kan skapa världar och förståelse för det tidigare okända. För att världen ska bli inkluderande behövs samtliga personlighetsdrag. Nyfikenhet, försiktighet och motstridiga begär går att förena, och viljan finns hos majoriteten. 

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.    

Jean-Jacques Rousseau, den förste anarkisten.   

The Clash - Should I Stay Or Should I Go

Orang Utan - I Can See Inside Your Head

Jag läser Oceanen, av Steve Sem-Sandberg. 

Läs: Statens stöd till Stegra hemligstämplat. Cervenka kommenterar den 16/1-26 och mer lär komma.