Mandelblom, kattfot och blå viol: Begär

Neuropsykologin försöker sätta diagnoser och ringa in impulserna mellan hjärnans delar. På en bildskärm går det tydligt att se hur hjärnimpulserna kan öka hjärtfrekvensen och att temperaturen i kroppen följer med, och studierna har med allt större träffsäkerhet kunnat påverka de oönskade reaktionerna. Diagnosticeringen är viktig för medicinstudierna och kan hjälpa oss att dämpa ångest och begränsa trauman. Men om ett medicinskt fokus ligger på det som är oönskat, vad sker då med vår förmåga att fånga in och beskriva det som är önskat?

Om kroppen är ett tempel, vad består då resten av; det vi kallar själen eller självet, står det helt separat från ytan? Visst syns det väl som en glimt i ögat ibland, en darrning i flanken, en bortvänd rygg. Och var går gränsen mellan ditt jag och mitt jag? Är den flytande och plastisk, går den att plocka bort och ersätta? Jag trevar, smakar, lyssnar, känner in med de sinnen jag har till hands och förstår att bekantskapande är en resa som inbegriper såväl mina som andras begär. Är dessa begär likadana, förändras de efter behovet, kan det finnas något behov som uteblir, och hur kommer det sig att begäret jag först trodde att jag hade, kommer av sig med en individ, men förstärks med en annan? Omedvetet.

Med mina katter är jag olika, även om jag i grunden är deras matmor som ser till att de båda får ett varmt och tryggt hem, så kan jag även känna att jag är olika med dem. Känner mig olika med dem. Honan ger mig lugn, medan hannen faktiskt kan stressa upp mig ibland. Honan är lättläst och typiskt kattig av sig, hon är en lättälskad individ med integritet och ett stort ego. Hannen, däremot, är neurotisk och spattig av sig men jag vet ingen annan som kan få mig att brista ut i gapskratt som han, särskilt när han så otroligt intensivt njuter av att bli klappad att han klumpigt rullar av fotpallen och dunsar ner på mattan. Men jag älskar deras sätt och saknar dem båda oerhört om de är borta en dag. Jag vill inget hellre än att se hur deras begär blir mättade, få höra deras spinnande, och veta att de har det gott. Så mina begär formas efter deras begär, vi är sammanflätade. Har en pakt.

Detta dunkla som vi kallar begär består av känslorester från embryonalstadiet. Mitt inre är därmed präglat av både medvetna och omedvetna saker och triggas av känsel, smak, hörsel och syn. Det är som en inre melodi som har en egen grundton som sätter rytmen, och med den känner jag även av och pejlar omgivningen. Ibland skapas symfonier, ibland ett punkriff. Det är svårt att beskriva på ett annat sätt, men jag tänker att det är så det funkar, att ibland så känns en omgivning bra och ibland behöver jag vara mer vaksam. Det är ofta vid sådana tillfällen som jag går in i ett slags proffs-mood och blir "trevlig" och korrekt, däremot tillåter jag mig att vara både slarvig och glömsk när jag känner mig trygg och kan lägga ned garden. Jag blir stämd på olika sätt beroende på vilken musik som skapas med hjälp av grundtonen som förstärks ibland och tonas ner ibland.

Fantasin sätter gränserna brukar man säga, men vad innebär detta egentligen? Vilka gränser är det vi talar om då, och varifrån kommer fantasin, går den att tänja ut, förändra, går den att påverka? Minnen går att manipulera och även radera, det vet man. Ett minne förändras litet varje gång det plockas fram och behöver plockas fram för att existera, förändringen sker koreograferat och beroende på omgivningen. När jag minns en sak från barndomen är det med hjälp av fantasin, för minnena bleknar med tiden och behöver fyllas i. Fantasin däremot, ligger och skvalpar i bakgrunden och vaknar med stimulans. Jag kan tydligt känna att fantasin ändrar mina tankar och handlingar när jag har läst en bok eller vaknat ur en dröm. Medan begären, de tycks bara finnas där. Somliga begär är sköna, andra måste jag lägga band på. Det går inte att äta hur mycket mörk choklad som helst, det skulle både kroppen och plånboken lida under.

Mina begär är nog ganska enkla, fast varierande beroende på tillfället. Det är som att jag har ett behov av att utforska dem ibland, tänja litet. Men då måste jag vara helt trygg. Är jag bara det minsta orolig märks det i magen, jag blir förstoppad och mollstämd och beger mig ut på vandring. För egen del måste det vara till en vacker plats, annars förstärks oron. Begären begränsas till det basala.

"Northvolt begär mer tid för rekonstruktion"

Jag är ett begärsstyrt flockdjur, och jag tror faktiskt att vi alla är det. Vi är alla i behov av bekräftelse, vill höra samman och känna gemenskap. Det är även här vi både är lika och skiljer oss åt.

Individer kan nämligen ställa till det för gruppdynamiken. Är gruppen präglad av pennalism och förlustmentalitet så kan det bidra till en hierarkisk elitkultur där utfrysningar och hårda straff är svaret på alla frågor. Och är en grupp präglad av ett materiellt värdesystem där ägandet ger rätten att försvara materian, kan det resultera i att något ses som värdefullt, medan annat måste ge plats - även levande ting. Till varje pris, och utan ursäkt i värsta fall. När individer värderas olika blir även belöningssystemet som triggar begären påverkade. Den som har makt att påverka i ett ekonomiskt system kan även påverka juridiken, då båda är tätt länkade genom traditioner och praxis och lutar åt äganderättsliga principer. Om individen alltför lätt hamnar utanför systemgränsen finns det naturligtvis behov och utrymme för andra grupperingar, som med egna regler och unika belöningssystem fångar in den uteslutna. Sådana lojalitetsbyten kan både ske medvetet eller i brist på alternativ, belöningen du får existerar inom samma kapitalistiska system. Skillnaden mellan ett accepterat och ett brottsligt syndikat är därför ofta hårfin och beror på graden av acceptans hos regeringsmakten. I vissa fall bäddar till och med regeringar för ett system som är riggat för oegentligheter. (Tillfället gör som bekant tjuven.)

Rekordmängden riskkapitalbolag i Sverige med snubbar som Harald Mix hade inte existerat utan möjligheten till snabba cash genom såkallade Exits. (Man lämnar helt enkelt bolaget när det står högt i kurs, men för att det inte ska se alltför illa ut, bör det ske efter en uppenbar nedgång - dock alltid med vinst i bagaget.) Detta är förstås extra känsligt om bolagen tillåts härja inom allmännyttan, och det finns en mängd olika sätt att komma undan lagen på. Fisker tömde samtliga svenska bankkonton strax innan Northvoltkonkursen annonserades, och strax efter att Peter Carlsson sålt sitt aktieinnehav. Begäret i en sådan kultur är egoistiskt-individualistiskt och utgår från att "Någon annan" pröjsar för kalaset. Altruism och grön energi, försvar och trygghet är tomma trendord bland venturekapitalets omåttliga begär efter siffror. Här läggs det minsann inga band på begären. Det finns även en mängd andra grupprelaterade begär och kulturer som skulle stävjas, sexuell exploatering av barn är ett sådant. Samtliga avarter beror lika litet på sammanträffanden eller otur. Jag tror tyvärr att sådana, låga begär uppstår av dålig musiksmak och felriktad pejlning.

Jag ser tydligt att inkludering är nyckeln till alla problem som samhället har - våld, utsugning, korruption och rädsla skulle inte helt försvinna men de största katastroferna kunde undvikas genom respekt för sådant vi inte omedelbart tror att vi har ett behov av. Inte minst vad gäller miljö och klimat, och frågor som handlar om arters överlevnad. Även vår egen. Respekt föder respekt.

Relationer är sällan harmoniska. Mellan två eller flera individer sträcker sig osynliga band, varav några kan kännas direkt och andra framträder efter hand. De kan till och med kännas på avstånd. Banden kan tvinnas samman och bli något nytt. Kan skapa världar och förståelse för det tidigare okända. För att världen ska bli inkluderande behövs samtliga personlighetsdrag. Nyfikenhet, försiktighet och motstridiga begär går att förena, och viljan finns hos majoriteten.

The Clash - Should I Stay Or Should I Go

Orang Utan - I Can See Inside Your Head

Jag läser Oceanen, av Steve Sem-Sandberg.