hålrum

Artemisia Gentileschi, Maria Magdalena, 1613-20

 Lao-tzu noterade att det var hålet som gjorde hjulet meningsfullt. Biologer beskriver frånvaron av tid, plats och materia som centralt för samtliga evolutionära processer. Organismer blir enligt det evolutionistiska synsättet framgångsrika just eftersom de fyller ett tomrum i en särskild miljö. Samtliga teckenprocesser, och inte enbart de biologiska, blir betydelsefulla på grund av det som saknas. 

En lingvist menar t.ex. att ikonicitet är en produkt av det som inte har uppmärksammats. Indexikalitet involverar en förutsägelse om något som ännu inte har skett. Symbolik inbegriper både ikonicitet och indexikalitet och bildar frånvarande världar med hjälp av tecken, i sin tur beroende av en frånvarande kontext. Innebörden ligger i ordets uttalande. Ord är ljud med en särskild innebörd som inbegriper det som inte ses, hörs eller finns, och sträcker sig utanför det timliga och rumsliga. Tal är hål fyllda med mening. Så, hur har vi gjort hittills för att undvika de missförstånd som våra tecken onekligen skapar. Och vilka yttranden behövs för att vi ska förstå vår omvärld?

Frågar vi en logiker existerar enbart antingen/eller, dualismen utgör början och slutet. En metafysiker letar svar i skuggorna, i det outsägliga och obemärkta. Däremellan svävar livet, förankrad med navelsträng och utrustad med sinnen, bara ett tunt membran från mening, från njutning. Först rör vi, därpå berörs vi. I den ordningen.

Att vara gravid är inget mystiskt tillstånd, även om det kan tyckas så. Begreppen saknas oss, precis som för orgasmen - graviditetens spegelbild och skapelsens bakvända riktning. Att vara en och två samtidigt har flertalet upplevt, sekunder av att befinna sig utanför gränser och kontroll är en könlös och subjektiv upplevelse. Det må vara så, att ordlösheten i sig har skapat mystiken kring det upplevda, men den är inte destomindre. Ordlösa tillstånd är en realitet. En realitet som ibland kan upplevas som en helighet. Ett gudomligt möte, samtidigt världsligast av världsligt. Proetiskt.

En relation är i sig alltid asymmetrisk, och därför blir den tvungen att sträva efter jämlikhet. Vi är varandras olikheter och därför dras vi till varandra.Vore vi antaget jämlika från början skulle mallen utesluta möjligheterna som uppstår i det gränslösa hålrum som kallas attraktion. Utan attraktion - inget liv. Här gror ett embryo till ett nytt förståelsesätt, ett språk som inkluderar, respekterar och omfamnar det som är olika. Jag hoppas och tror på en sådan framtid, trots allt.

Just nu är redan igår, och snart är en ny dag. Memento mori.

Proetida, denna trilobitiska urtidskräfta, vars membran bar känselminnen och fortplantningsorgan och förmåga till social överlevnad, syns oss idag som ett fyllt hålrum, ett fossilt avtryck av ett annorlunda, men icke mindre meningsfullt liv.

 

Med mig i tankarna idag har jag bl.a. haft Ian McGilchrist, Edoardo Kuhn och Jonna Bornemark.