Skåne och vinter är ett udda kapitel, men vid fullmåne, minusgrader och dagar med rimfrost och solsken sker underverk. Det är sådana dagar man vet att det inte går att finna en bättre plats att bo. Jag öppnar dörren och går ut och befinner mig mitt i Djungelboken, eller Walden, eller Snövit... det är fåglar som kvittrar, spillkråkor som skriar och rådjur och ekorrar med ögon stora som tefat vart man än vänder sig. Glittret är äkta, ljuset är äkta, det enda man hör av civilisationen är grenfräsen som maler ner trädtopparna från senaste kalhygget någonstans bortom synfältet. Det fräser och sprakar och jag hoppas att en sten sätter stopp på maskineriet snart, men vore det inte för smolket i glädjebägaren vore jag kanske inte lika uppmärksam på det som verkligen är värt att fokusera på.
Hade det inte varit för att flertalet dagar är grå, slaskiga och sjaviga skulle man kanske inte reagerat lika starkt på solen. Likadant är det med det mesta i livet tycker jag, för vore det inte för den lilla felaktiga tonen eller den lilla fadäsen i livet, det trista felsteget och de dåliga vägvalen, då hade allt nog känts väldigt lagom och ljummet. Toppar och dalar behövs för att vi ska kunna drömma. Kanske är det t.o.m. så att om livet inte fick sig en törn för tre år sedan, skulle jag inte känna lika djupt för andra som har blivit svikna, inte heller kunde jag känna vikten av att vandra i naturen och känna samhörighet med den så som jag känner här. Egentligen tycker jag väldigt illa om att heroisera katastrofer och ser inte heller en djupare mening med dem, men utan livserfarenheter och ledsnad vore jag en ganska ytlig person. Tänk om jag fortfarande varit samma person jag var under gymnasiet! Jag hade förmodligen drömt om allt utom det jag verkligen behövde, och suktat efter allt sådant jag omöjligen kunde få bara för att det är svårt att uppnå. Gräset är inte grönast på andra sidan.
Nu har vi tänt det första ljuset, stjärnan och klotet är upphängda och sextaggaren är pyntad med sina sedvanliga kulor. Torpet har fått vinterstassen på och jag har impregnerat stugan med vedeldning och rökelser. På spisen har det puttrat en ragu med vitt vin, och idag har vi lagt till ett par nya julmelodier till listan som kommer att få oss att vilja krypa ur våra skinn om en knapp månad. Än är allt gnistrande rent och prydligt. Där ute glittrar månen tusenfalt i gräsmattans strån och katterna har fått sin koja klädd med en överbliven minkfäll jag fick med från jobbet.
Det behövs inte så mycket mer för att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar