Han och jag rök ihop idag igen, jag förstår inte hur jag skall stå ut i ett halvår till... detta måste få ett slut. Vi hade kommit överens, jag har skrivit det där önskade "avtalet" eller "manualen" som i princip går ut på att han skall vara vara hemma på vanlig tid. Jag kommer att vara i Skåne för att skriva kontrakt och hälsa på min bror som alldeles snart kommer att få sin första bäbis... ja, jag skall träffa X med men det är en annan historia. Nervöst. Jag har täckt upp alla tider mellan onsdag och lördag genom att låta T sova över, leka hos vänner och åka buss till ridskolan ensam. Jag har köpt åkremsa, stämt av med föräldrar och barn, handlat presenter, packat hennes väskor, läxorna klara, resten klarar hon själv. Hon klarar ju allt markarbete på egen hand och morgongröten äter ju han med. Det finns inget han behöver göra mer än att vara hemma på sagd tid och promenera med henne till bussen på fredag. Idag berättade han att det kan ske förändringar, torsdagen som jag hade täckt upp pga hans kvällsplaner är nu inte lika viktig längre utan nu är det onsdagen istället... kanske kommer han inte sluta förrän kl 20. Men, tillägger han, det kan man ju ändra på... Varför tar han upp det då? om det inte är för att markera något som han anser är viktigt i sammanhanget, nämligen att han är en upptagen person. Viktigt. Han "ville bara säga till för att jag skulle vara underrättad om vad som sker, inget annat". jaha sade jag då. Men ett kontor och ett hem med barn som väntar, mattider och läggtider är inte riktigt samma sak. På ett kontor kan man ändra planer, det kallas logistik och man får lön för det. Hemma är man hänvisad till andra regler, barnens framför allt... som trevnad, tillit och trygghet. För att uppnå detta behövs stabilitet och samarbete, ömsesidig respekt. Han saknar det, ibland glömmer han bort att duka fram besticken åt henne, ett av ett otal exempel på att T inte räknas. Förlåt, men detta skriver jag kanske mest för att jag i framtiden skall kunna minnas och förstå varför jag inte alltid orkar vara alert, smart och djup. Jag kunde skriva om andras teorier, om härskartekniker eller om logiska resonemang och slutledningar men ibland måste jag få vara mamma, arg och spyfärdig, som en mrs Creosote. Jag längtar efter en egen plats för T och mig, snart, mycket snart är vi där. Hålla ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar