Marknadslogik

Skogspärlemorfjäril,
Argynnis adippe

 Jag föraktar det plastkortsleverne som många av mina vänner och bekanta tycker är meningen med livet. Skäms ibland över att jag känner som jag känner och har försökt att rannsaka mig själv varför. Tidigare har jag använt mitt förakt för att förstå mig själv. För att förstå människorna. Men jag är för gammal för att behöva ursäkta, tänker att människor, även många jag känner med något litet undantag, faktiskt är väldigt korkade, elaka och egoistiska. 

Individualism blev ett framgångsrikt paradigm, som gjort för att sälja mer fullkomligt onödiga ting och tjänster till ännu fler människor. Avundsjukan som följer i dess spår kallas även konkurrens, den kommer enligt marknadens alldeles egna naturlagar med både fördelar och nackdelar. Två sidor av samma mynt, som är så hårt präglat att det är det enda sammanhang vi behöver se.  Så är det menat.  Logiken är funtad så slugt att vi tills slut inte längre märker att attackerna mot det privata upprör oss mer än när det sker mot det allmänna - mot oss själva. Låt mig ta några exempel av (ack) så många fler.

- Dyrbara donationer av konst som köpts av ägare till multinationella företag (BP i Storbritannien nyligen och Dassault för Musée d'Orsay, nu i Stockholm) och skänks till viktiga kulturinstitutioner. (Vaffö gör de på detta vise, tror du?) När då en glasruta eller en prålig ram på ett slikt donerat verk blir utsatt för en attack av miljörättsaktivister, upprör oss detta mer än de miljökatastrofer som donatorns företag har orsakat.

- Infrastruktur som uteslutande byggs för koldioxidtrafik, och besluten som tas av någon som uppenbart tjänar på det. 

- Resor för att se den sista utrotningshotade arten, sedan ofta med helikopter för att nå så långt in i det orörda det bara går. 

- Raljera över partydroger, och samtidigt orera för hårdare tag mot det eskalerande våldet i hemmen och på gatorna, framförallt det senare. Javisst, förbjud, förbjud förbjud men rör inte min granne... det löser alla samhällsproblem. Eller var det inte det våldet handlade om?

- Krig. Oavsett sida handlar det om att kalkylerat tjäna på katastroferna, och att låtsas vara god under tiden.

- Tondöva musiker, färgblinda konstnärer, alla världsartister som använder sitt kulturella kapital (likt en företagsledare) för att sprida privat och unket tyckande till sina trogna blodhundar, jag kan ömma för deras passion och tycka litet synd om dem. Sedan väljer jag att inte sprida deras galna gamla småpåve-later vidare. För följare däremot, som inte bara rättfärdigar sina gamla hjältars ingrodda dumheter, genom att sprida deras osmälta rumsvarma och stinkande tyckande vidare, känner jag enbart förakt. Att inte tänka själv eller ifrågasätta etiken bakom ett scenframträdandes uppenbara totalitära maktsymbolik är i mina ögon ett tydligt tecken på medlöperi, precis lika slappt och korkat som att kopiera en hel text utan att orka smälta ner den i egna ord. 
Det står jag helhjärtat för. Det är ett förakt för orättvisa som känns i varje cell i min kropp.

Kunskap som bara bekräftar det man vill veta, som smeker medhårs, och som pekar ut, är ingen kunskap. Det är ett marknadslogiskt experiment. Där ute i marknadsdjungeln gror alltfler galna påhitt, och fler onödiga behov skapas. Dumhet är att inte ifrågasätta motivet,. Att inte ens ställa sig frågan om konsumtionen är nödvändig eller om det skadar någon eller något, är inget mindre än sadism.  

 

En klok vän skriver angående attacken mot tavlan av Monet vid NM nyligen: Vi rusar mot planetariskt nödläge, EU-kommissionen överväger precis att utlysa den 15 juli till minnesdag för alla klimatrelaterade dödsoffer. Trots alla internationella rapporter som säger att vi måste göra något omvälvande nu, och trots rapporter om alla dödsoffer, så händer inget. Det är som att se en flygkrasch i slow motion. Det tycker jag är det riktigt upprörande. Den här aktionen kan man tycka vad man vill om, men deras mål var en glasskiva, inte att förstöra konst. Jag tycker fortfarande att det mest upprörande är att Sverige med nuvarande politik har tappat sitt "klimatförsprång".

Marknadslogik lär oss kräva det vi inte kan få, och hata det vi inte förstår. Tyvärr kommer alla marknadsfundamentalister att få vatten på sin kvarn när attackerna styrker deras tes: att ägandet står fast, och att det är pöbeln som måste ändra livsstil enligt deras pipa. Tills den dag klimatet och naturen sätter stopp. 

 

 

Roy Harper - I Hate The White Man

Jag läser Domaren av Ian McEwan

 

Ragnar Kjartansson: Bangemand. Ett riktigt bra verk