Ideell rapport

 Över ett år har gått sedan jag arbetade för en lön, nu har jag gått in i ett avtal om att försöka jobba heltid. Jag skriver försöka, eftersom kroppen inte ska behöva känna sig som att den befinner sig i ett inbördeskrig igen. Jag vill slippa vakna med hjärtklappning mitt i natten, och slippa känna den där oförklarliga paniken som gör att hjärnan rusar och tankarna fladdrar. Det måste gå, helt enkelt. Efter så lång tid har man en hel del saker att ta igen, som reparationer och annat tjafs som har fått stå ogjort. Och garderoben kan man bara glömma. Men eftersom vi lever i en tid när prominenta personer som King Charles lappar och lagar sina persedlar, så kan väl jag. Mina kunder ska också få se hur det verkligen ser ut på landet. Jag skäms inte för mig. 

 

slaggsten vid avverkningsanmäld skog

Det är mycket som händer med vår södra landsända. Västra Götaland är, efter Västerbotten, det län som idag står för störst andel avverkning i landet, skriver dottern i sitt examensarbete, som ska handla om skogens naturliga predatorer av granbarkborre och jag följer arbetet med stort nöje. Ett annat av de många små projekt jag arbetar med, vid sidan om lönearbetet, är att hjälpa henne och några ideellt arbetande skogsmullar med att besöka platser och notera så mycket jag kan. Häromkring finns det fantastiska, naturliga sumpskogar, några har ännu sluppit djupa ärr av skogsmaskiner, men det är förstås en tidsfråga. Även alkärren börjar avverkningsanmälas nu, och vad händer sen, ska de få planteras med gran? Hur man som ideellt arbetande idealist ska hinna motarbeta den politiskt sanktionerade, rovaktiga skövlingen av de sista naturliga skogsbiotoperna, är en gåta, särskilt då det nu har beslutats att Skogsstyrelsens handläggare inte längre får kontakta markägare efter inkommen avverkningsanmälan. Experterna får alltså inte ge tips, eller komma med förslag på alternativ avverkning för att bistå ägarna i arbetet med att skydda biologisk mångfald. Det är verkligen nedslående. Men man gör så mycket man hinner, och kan. Jag tänker sova med gott samvete. 

Det är verkligen tragiskt att se på hur skogsägare luras av skogsindustrin. I tron att äganderätt handlar om att exploatera, och att förvaltande innebär att lyda bolagens produktivitetskrav, förstörs nu det svenska markvärdet för kommande generationer. För en handfull kronor. Varför och vad är det som gör att generaldirektörerna och alla möjliga chefer kan ta ut sådana hisnande löner ur något så långsamt växande som virke? Kan det vara en bubbla. Kan det bero på att de svenska träbolagen har en kartell. Jag önskar att de svenska bönderna var mer som de franska. I Frankrike sker nu ett folkligt efterfrågat, medialt fokus på klimatfrågor och man lyfter även det mystiska sammanhanget mellan ekonomi och klimat / miljö.

Våren börjar komma med mer värme, och det är ljust och fint när man åker härifrån och ljust och fint när man kommer hem igen. Jag hinner ta en runda till kvarnruinen efter frukost innan jag far, och får med litet tur se litet kul vårnyheter innan kvällsmaten. Nu blommar svalörten, och då är det snart dags för svalorna att svänga sina lovar runt dammen igen. Det ser jag fram emot. 

Slaggsten från myrmalmsframställning

 

Jag läser Kvinnorna och staden, av Kerstin Ekman