Sju

Det finns inte mycket som klår känslan av att klara av något man trodde närmast omöjligt, nästan ännu bättre är känslan när man har överbevisat andra skeptiker än sig själv om saken.  Det är nu sju år sedan den första veden låg staplad och klar inför vintern, lika många år är det (på dagen faktiskt) sedan tösen började skolan i kommunen och klev på skolbussen för första gången. För sju år sedan visste vi inte heller om, eller hur, vi skulle klara av vinterkylan, och jag föreställde mig hur vi skulle kura ihop oss framför brasan och att jag skulle få hålla eldvakt genom vinternätterna. Dock blev den planen aldrig en realitet (som väl är) trots några riktigt bistra nätter med temperaturer under - 30°. Vårt lilla torp visade sig ha oanade isoleringsresurser och understiger sällan 14° (som ju är dubbelt så varmt som sju!). Inte heller visste vi hur ekonomin skulle te sig, efter att summan som blivit över efter torpköpet tagit slut. Enligt beräkningarna kunde jag ta det lugnt i ett år, för att hålla koll på skolan och det praktiska runt boendet, först därefter skulle jag behöva söka mig ett jobb. Efter ett och ett halvt år blev jag kontaktad av en exkollega som bad mig komma och hjälpa till, och sedan dess har jag faktiskt haft en lön att räkna med.

Kanske tar det sju år för högkonjunkturen att vända, vem vet? Vad jag däremot vet idag, är att på landet hjälps man åt, på riktigt, just för att samhällsapparaten och samhällskontraktet brister ute i landets marginaler. Vore det inte för människorna runt omkring oss, grannarna, vännerna, lärare, och arbetskamrater, alltså alla de underbara individer som utgör landet, hade vi med största säkerhet inte klarat av två år. Fast å andra sidan, i Storstaden hade vi inte klarat av en enda månad till.

Sju är ett magiskt tal. Så många år tar det innan kroppen har bytt ut alla sina celler, sju är dessutom atomnumret för kväve som är huvudingrediensen i din och min urin och den restprodukt som våra kroppar måste göra sig av med efter ungefär sju timmar. Världshaven är sju till antalet, liksom kontinenterna, och Roms kullar, och kaksorterna på ett fint kalas (!) och det är just till den sjunde himlen som varje kabbalist och muslim ämnar nå en särskilt vacker dag, och det är den sjunde tonen som avgör durskalan. Du ser, allt hänger ihop. Sen var även dvärgarna sju till antalet, och deras ringar, och veckans dagar, likaså dödssynderna, och det där bergmanska inseglet, inte att förglömma. Och så får vi inte heller glömma bort hur svårt det är att uttala 7 på skånska, särskilt om man är från Tyskland och vill göra en begriplig beställning på antalet (schüll), då kan frasen "tag sex -  äsch förresten, lägg till en..." vara behjälplig. Bara ett tips! Och har man otur, och råkar klinka en spegel strax innan man begynner ett nytt liv på ny ort, kan man sannerligen tycka att sju år är på tiden. Fast vem håller på och räknar olyckor, när det finns så mycket roligare saker att göra. 

Idag fick jag efter sju månaders debacle äntligen upprättelse för förre arbetsgivarens giriga skattebedrägeri och undanhållen semesterersättning. Stort tack till DIK och skatteverket!

The White Stripes
Beethoven
Bach