man måste alltid jämföra. Det har nog varit min slogan redan innan filmen kom ut 1985. Det är mitt liv, ändå inte. Att känna smärtan som vuxen över att veta att man som barn inte fick lov att sörja, vara ledsen. Det fanns ju alltid andra som det var mer synd om.
Min goda granne i Stockholm, T som blev av med sin älskade i cancer en jul efter bara ett år som lyckligt gift, som i sitt liv i skuggan av sin älskade förlorade synen på vänster öga i glaukom och fick kraftigt förhöjda levervärden och som arbetade på BUP med sexuellt traumatiserade barn sade ofta till mig;
- Du, det går inte att jämföra smärtor, för när de inträffar är det det värsta som har hänt och då är det viktigt att få förståelse för känslan, att ha någon att prata med och att aldrig ringakta sig själv för att man är nere. För om man ringaktar sig själv, hur skall man någonsin kunna förstå sin nästa?
Saknar dig, granne
Min goda granne i Stockholm, T som blev av med sin älskade i cancer en jul efter bara ett år som lyckligt gift, som i sitt liv i skuggan av sin älskade förlorade synen på vänster öga i glaukom och fick kraftigt förhöjda levervärden och som arbetade på BUP med sexuellt traumatiserade barn sade ofta till mig;
- Du, det går inte att jämföra smärtor, för när de inträffar är det det värsta som har hänt och då är det viktigt att få förståelse för känslan, att ha någon att prata med och att aldrig ringakta sig själv för att man är nere. För om man ringaktar sig själv, hur skall man någonsin kunna förstå sin nästa?
Saknar dig, granne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar