i egen takt

Snorre

vi är många som är trötta nu, jag läser det bl.a i en av mina favoritbloggar, det märks på Fb och jag känner det i benen. Tröttheten lägger sig som en aktivitetsbarriär och det gör ibland även fysiskt ont. Kanske det är en förkylning som spökar, kanske det är månen. Just nu har vi haft fullt upp med trädgårdens alla höstfällen och Sambon som är en händig person driver mig till stordåd. Jag ser till att det blir några pauser emellanåt och skubbar duktigt med kaffe, lunch och frukt. Att släpa gran mellan täta busksnår när man snorar är inte ett enkelt jobb. Jag sneglar ofta bort mot den upphängda hängmattan och längtar och vet att det blir bättre när de båda skuggbjörkarna väl är nere… mycket ris blir det. Mycket ved till vintern med.

Jag lever ett bra liv, vaknar och somnar nöjd och lugn. För tösens del har omställningen inneburit tankar på maktbalans men även en gryende vänskap, de båda har en hel del gemensamt. Sambon är lyhörd och har ett stort mått humor, bjuder på sig själv och vill lära känna. Själv axlar jag som vanligt den uppfostrande rollen och försöker att bibehålla respekten - även om det inte är enkelt, för tösen har blivit tonåring och trött och känslig och ännu mer lik mig, stackaren. Men hon är fortfarande min underbara motsats i mycket. Den lilla personen vi har fått ynnesten att lära känna spelar ofta på sin gitarr, hon har lärt sig inte mindre än 4 låtar på en kvälls övning. Hon tecknar simultant med en kvällsfilm, en ritual som Sambon girigt deltar i. Tonåringen sitter då som alltid i Pernillan, med benen på pallen hos katten och med ritblocket i knät. Sambon suger i sig allt detta familjära medan jag ligger där och njuter, tillsammans med honom; på soffan, och henne; i fåtöljen. Harry Potter fogar oss samman, genom magi på sitt trollkarlsvis.

Nu regnar det plötsligt och jag har rusat ut och räddat in tvätten som har hängt där ute i ett dygn. Det är trångt inomhus och tvätten doftar så mycket bättre när den fått torka ute men ibland får en ge sig för önskan. Brödbaket är strax klart och om en halvtimma kan vi få njuta av en gemensam frukost. Min blir en second, hans blir en uppstart på dagen.  Kanske vi diskuterar skottlossningar och polisfrågor, kanske vi pratar om dagens promenad, eldning av ris eller om knäppa grannar. Hur som helst, så blir det en bra dag. Till.