Med hög risk för att låta som den där okänslige brodern i romcomfilmen Du gör mig galen!, så tillåter jag mig ändå att säga: Det har varit ett galet år, personligen bland de bästa jag har upplevt. Jag har gjort saker som jag tidigare inte ens kunnat drömma om, resor, upplevt en mängd utställningar och musikevenemang, träffat gamla och nya människor och så har jag utvecklat mig själv - för det gör man bara ihop med andra. Allt det där andra, det kommer vid sidan av.
Först måste jag nämna att drömmen om den glasade verandan som skulle förbinda de två huskropparna äntligen har blivit av. Nu slipper man frysa och bli plaskblöt vid badrumsbesöken, och katterna de slipper bli jagade av rävar och skator och kan ligga skönt ombäddade i varsin fåtölj om nätterna. Bekvämlighet, det är sådant som uppskattas med åldern, jag försöker verkligen att uppskatta det själv emellanåt men vet att det får komma i små portioner. Jag är alldeles för orolig i kroppen för att sitta overksam en längre tid, så katterna lär mig koppla av.
Vad mer då. Jo! Jag har fått uppleva tre vårar på ett och samma år. Den första våren, som blev junimild och blommig inföll i Peloponnessos tillsammans med Lunds botaniska förening och fina grannen K i mars. Natten innan avresan rasade min vackra gamla hägg, svårt tyngd under snögloppet och underminerad av den bristande tjälen. Det var bara att ta tag i på återkomsten, så fram åkte såg och yxa och så skapades en häggtunnel där som jag egentligen hade planerat en äng. Men sen kom den ju slutligen, våren, hit i april, och med den kunde jag ägna mig åt att skrapa och förbereda de fönster och dörrar som jag hade sparat för bygget. Skrap och skrap, och sen kom tösen hem för att förbereda insektsfällorna som skulle utgöra hennes examensjobb. Det blev flera rundor runt nordvästskånska bokskogar och granplantage, och likadant blev det med skogstruppen. Vi lyckades faktiskt med bedriften att förhindra att ett av mina vackra alkärr höggs ner, dock hade det redan hunnit bli helt förött på några andra ställen. Man måste få vara nöjd med det lilla.
Nå, hur går man vidare utan att bli alldeles för långrandig? Så mycket har hänt i år, så mycket har setts att det är omöjligt att summera. Vackra ting, drömsaker. Som att få resa till en vacker plats med en person som man tycker väldigt, väldigt mycket om.
På sommaren gjordes ett uppehåll i bygget, och då tog vi bilen uppåtlandet. Så backades tidsbandet en smula, för uppe på kalfjället runt Vindelfjällen låg mycket av vintersnön kvar och i legorna låg stora grupper renar och svalkade sig. Bara dagar efter att vi beslöt oss för att lämna fjällen igen (efter tre härliga veckor!) sköljde ett högtryck med rekordvärme uppåt landet. Jag säger som vanligt, att tur är tillåtet, för den kvardröjande vinterkylan vi upplevde under vistelsen resulterade i att vi slapp mygg i större mängder, att det var lagom temperatur för långa sköna vandringar, att det var få turister och - väsentligt för en resa uppåt - att det var ett synnerligen bra fågelliv. Makalös resa, helt awesome. Jag skrev litet om den i ett tidigare inlägg så därför lämnar jag över till din fantasi. Det blir inte bättre med en massa ord.
Under sommaren hemma kunde jag ägna mig åt trädgården, måla om stugans sotiga innerväggar och tak, kitta fönster och måla fasaden, fönsterna sattes på plats och en pardörr fyndades på loppis. Det gick verkligen i ett huj och jag hade fått så mycket energi av semesterresan att när sommaren var slut och hösten kom hade jag stickat fyra tröjor, flyttat samtliga rosor, skaffat mer växter från K vackra trädgård i Färingtofta, och hunnit med en mängd utställningar och musikevenemang. Ett av dem kommer att leva som ett oförglömligt minne, det var en magisk kväll som jag tänker behålla för mig själv. Allt mår inte bra av att beskrivas. Ja just det. Jag fick ett stort lass ved med, alldeles gratis, den fick förstås sågas, klyvas och lagras. Med vänners goda hjälp förstås, jag saknar ännu motorsåg och började bli litet öm i ryggen.
Det tar inte slut där, för i den nybyggda uteplatsen, nu kallad vinterträdgården, kunde jag ägna mig åt att sortera årets stora skördar av björnbär och svamp, jag kunde läsa i dagsljus till sent in på kvällarna och bjuda in på middagar och fikor. Kort sagt, sådant som en arbetslös kan göra med ett litet arv. För oss emellan, helt gratis var det inte. Och när hösten kom tog jag och vännen min en resa till Warsawa, och synd att säga, men jag tror att det hade varit bäst om vi hade låtit den vara eftersom vi båda var ganska utsjasade vid det laget. Men maten och utsikterna, herregud vad gott!
Julen kom med sedvanligt kalas på torpet, tre personer, spel och god förtäring. Som vanligt blev det ett besök i Lund med exet straxföre jul, denna gång med tösens pojkvän men i övrigt helt som vanligt. Ibland stannar man tiden, ibland skyndar man på den, och ibland vill man bara att den ska gå baklänges. Och kanske, möjligen, att det är därför jag skriver här. Som för att fånga något litet av det bästa av det mesta. För även om bloggen till stor del har kommit att handla om gnäll och oro, så är livet ganska fantastiskt - också. Därför vill jag avrunda denna lilla kavalkad med att säga: Var snälla mot varandra.
Gott Nytt År!
Chopin, polonaise phantasy in A flat major Op.61. Yulianna Avdeeva
