måndag 22 maj 2017

Överhettad

En katt söker skugga

Kilar ut och in. Skuggan => solen => boken => ogräset => vedstapeln => tvätt => och städ, i rak och därefter, omvänd ordning. Inget är stilla när solen gassar och ändå är det dallrande tyst. Ibland kommer en frisk bris och jag påminns om vilken tur det var att branden i Skäralid inte tog mer än 200 m2 när det blåste så dant igår.

Människor. Vad ska man med dem till?

En vän på fejan hade dagen innan skrutit om sitt cigarrintag där, och fått flera ivriga påhejare. Vad är det för fel på naturen? måste man öka njutningen med allsköns kitsch och trams?

en Petra i sitt habitat dagarna före branden, taget av en god vän

Jag stör mig nog på mycket nu, och fast jag gör mitt bästa för att baka in mig i min bomullsask tränger verkligheten sig på med dunder och brak. Skogsbrukspolitiken, Ojnareskogen, fan och hans moster. Jag är nog inte gjord för det samhälle vi kallar Sverige, är jag rädd. Fast det finns ljuspunkter och goda människor med, såklart.

Tösens lärare i matematik hörde av sig och hade en biljett över till sommarens hett efterlängtade Coldplaykonsert i Götet. Tösen blev tårögd, och jag med. Och när pumpen i köket krånglade kom grannen med sin son över och hjälpte mig. Och när jag är nere och ledsen har jag en fin vän med ett hjärta av guld som lyssnar så gott hen kan. Och även om vi får en sommar av osedvanlig torka i brunnar och plånböcker så blir det jordgubbar även i år. Och igår kom näktergalen och första utslagna syrénen och i dungarna doftar det tungt av liljekonvalj. Allt kunde vara värre. Så!

Let's Carpe That Fucking Diem!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar