tisdag 16 december 2014

Ett bättre begagnat hem

antik mahal, strukturerat kaos
ser mig omkring i rummet där jag sitter, på delar av mitt liv. Det där med ägande, ja. Trots att jag förstod att jag skulle fästa mig vid föremålen och att de tragiskt nog skulle äga mig, har det blivit en del med åren. Jag som aldrig hade tänkt äga saker eller bli ägd av något. Så kom bodelningarna och ett nytt hem av tidigare gemensamt anskaffade föremål blev till. Av sådant som omgivit "oss" i första hemmet och det andra, formades ett tredje hem, "mitt". Sån't är livet.  Jag undrar hur jag skulle uppfatta mig själv om jag kom in i torpet för första gången? De saker jag efterlämnar en dag, vad visar de för person? ser man människan bakom, eller livet, intressena, tankarna och värderingarna?

Likt föremål i ett varuhus fladdrar föremål i ett hem förbi våra medvetanden, men satta i ett vidare perspektiv och arrangerade i ett hem kan prylarna t.ex. tala om vilken samhällsklass du tillhör, intressen och värderingar och under vilken tid du lever i. Jag har, liksom de flesta i Sverige, haft möjlighet att skaffa mig sådant som jag tycker om, utifrån mina ekonomiska förutsättningar, utbildning och arbete. Om mina begagnade föremål är personligare än andras är oväsentligt, allt beror på synvinkel och utgångspunkt hos den som betraktar. Är du intresserad av konst, av design och historia, kanske du möter böckerna i hyllan eller möblernas åldersspår, mäter graden av förfining i dörrarnas profiler eller låsens detaljer, är du tekniskt bevandrad ser du kanske personens bristande intresse för uppvärmning, VVS eller elnät och intresserar dig Feng Shui, kanske hemmet utdöms som själlöst. - Under förutsättning att du kan tolka mönster och se strukturer går det att utläsa personen som lever i ett hem, men den tolkningen är som alltid, subjektiv.

T:s pappa som är möbelsnickare och -formgivare, möblerade vårt första gemensamma hem med både prototyper och färdiga alster. Jag tror att vi bytte bostad nio gånger under vårt artonåriga liv ihop och sådant sätter sina spår, på både smak och stil och slitage. Möblerna byttes ut efter hand, vi gjorde containerfynd och renoverade andras avlagda skräp som fick fylla bostädernas yta efter behov. När vi båda fick fasta arbeten med tiden kunde vi köpa litet auktionsgods som guldkantade det hem vi bodde i för tillfället.

Olika proportioner avgör hur man kan möblera men behovet är oftast avgörande för slutresultatet, med ett litet barn i huset är det praktiskt med lätta möbler, få halkiga mattor och att det är lättstädat. Det sista hemmet vi bodde i var ett souterränghus, byggt på slutet av 50-talet och förlagt i en av Stockholms tidigaste fritidsområden utanför Tyresö. Skogsträdgården var fantastisk och huset perfekt för en liten familj. Sambon hade gjort en enorm insats genom att totalrenovera det slitna huset som senast hade tillhört en senildement dam. Bostaden var liten så vi valde att ha många väggfasta hyllor och få flyttbara möbler. Av praktiska och ekonomiska skäl utgjorde soffan en avlagd säng och de enda möbler utöver sängarna var middagsmöbeln: en stegpall som T satt på, sex stapelbara stolar och ett runt bord med pelarfot. Stolarna har jag kvar idag, liksom pallen. Mitt första hem ihop med nästa man var redan färdigt då vi flyttade in, T och jag. Han är samlare och intresserad av både föremål och ägande och har en bestämd smak och åsikt. Jag lärde känna honom på arbetsplatsen, där jag var hans smakråd och guide och fortsatte sedan göra inköp som passade hans stil och det nya hem vi flyttade till i centrala Stockholm. Huset som var byggt 1909, hade stora boaserade salar med höga stucktak och många praktfulla dörrar och fönster. De tunga möblerna vi skaffade dit var inte något jag kunde använda till torpet, så jag lämnade dem där de passade bäst. Möbler ska leva och älskas, inte dö ensamdöden i förråd och Shurgard har inte något att hämta hos mig... Två stolar, den brokiga schäslongen och tavlorna kommer därifrån, liksom två golvlampor. Alla är fynd genom mitt yrke.

Sedan dess har jag skaffat mig föremål som passar till ett mycket litet hem, utifrån T och min livsstil och med tanke på torpets brister och fördelar. Hittills har mattor blivit det jag har lagt mest krut på, dels för att jag är hemligt intresserad av orientmattor, som jag aldrig tycks få riktigt kläm på, dels för golvdraget om vintern. Jag tror faktiskt att jag satsar på ett lager till, mattor kan man inte få för mycket av... En dag bygger jag kanske ut vinden och skapar mig en läs- och musikhörna med skönt slitna skinnfåtöljer där vackra mattor ska få klä fönstersmygarna under halmtaket, omlott... ett hem är aldrig någonsin färdigt, det växer med drömmarna.

Sensations' Fix- Leave my Chemistry Alone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar