Berättelser från loppelådan

Brueghel was here

Jag drömde inatt att jag vaknade i en säng liknande tösens nya, fast i mitt gamla flickrum. Eftersom jag behövde sträcka mig efter mina glasögon för att undersöka vad det var för prick som krälade intill mig vet jag att jag var i min nuvarande ålder. Den lilla pricken visade sig vid granskning med glasögonen på vara en rundnackad loppa, och snart kunde jag upptäcka att fler liknande och även andra vita, fluglika saker krälade intill mig. I vaket tillstånd hade jag säkert fått panik men i drömmen var jag metodisk och knäckte flinkt lopporna under tumnageln, en efter en. Liken efter krypen lämnade svarta märken efter sig på det vita lakanet, och jag tänkte att eftersom det inte var blodfläckat hade de inte bitit mig. Ur de vita, fluglika sakerna kom vita myrägg som snabbt förvandlades till vitögda bananflugor, och om jag inte krossade dem snabbt var de väldigt svåra att få bukt på med bara tumnageln. Men efter att jag hade stigit ur sängen, och hämtat flugsmäcken, var även dessa små problem ur vägen. Pang! mot skrivbordets vita yta, bara, så var de borta, precis som ett dåligt samvete efter att ha tagit itu med ett problem. Drömmar kan vara lustigt klargörande ibland.

and so was C.D. Friedrich

Det har varit en fin helg, fredagens middagsbesök förlängdes till lördagen och efter en härlig långfrukost med granatäpplen och Panettone från mataffärens klassiska julrea, tog vi en lång runda i den vita frostiga skarsnön. Vyerna över ett kuperat landskap med kala träd förändras drastiskt i snön, plötsligt går det att se berget och branterna och strukturerna klarnar. Under promenaden diskuterades det konst, vetenskap och idéhistoria och jag tror att vi hann gå igenom alla världsproblemen och löste dem geschwindt, medan paralleller drogs än hit och än dit, lika vindlande och bråddjupa som stigarna vi vandrade på.

Det är mest danskar man möter här nu, och de går ofta i större sällskap. Danskar ger sig hän naturen likt upptäcktsresande. Kanske är det karaktäristiskt för det danska kynnet? Medan svensken oftast använder naturen som ursäkt för att kunna motionera och röra på sig, utforskar dansken naturen som vore den något farofyllt och spännande. Svensken har moderiktiga och funktionellt snabba skor, vindtäta tights och märkesjacka i glada färger, medan dansken bär grova kängor och byxor, stickad mössa, halsduk och vantar i dova, murriga färger. Kanske det beror på att dansken semestrar när jag möter henom i Sverige, medan svensken oftast är hemma, men jag tycker att det går att se skillnad mellan oss även i stadsmiljö. Där dansken gärna smälter in sticker svensken ut och är gräll och grinig. Tysken, däremot, njuter av vyn likt en sann romantiker och säger aah! och ach! till allt och alla. Jag är nog ganska tysk. Holländare? de har långa fötter. I ett paket på väg till Amsterdam ligger just nu ett par ursvenska raggsockor, ytterligare två par custom mades är färdiga och ett par beställda. Stickorna glöder!

och C.F. Hill

Jugband Blues - Pink Floyd