Swoon

Förra helgen var jag på nya Skissernas, och jag måste litet generat tillstå att även om jag hade velat och kunnat, så har det hittills aldrig blivit av att jag gått dit. Kanske det har berott på inträdespriset, eller så har det varit en annan tillfällig utställning som dragit ut på tiden, eller så har jag förletts att följa med någon annan på ett annat viktigt göromål. Nå, nu blev det äntligen av i alla fall och ja, som du säkert kan förstå, så blev jag väldigt nöjd med vad jag fick erfara där. Nya skissernas är inhyst i ett underbart arkitektoniskt spektakel av rostigt järn och betong, och ljuset därinne som är mjukt och lent kommer från dolda gömslen och takgluggar, likväl som från hela väggpartier, vars glasytor låter parkträden utanför kasta skugglekar mot väggarna.

Interiören samarbetar mycket fint med det utställda materialet i den fasta utställningen, som består av ett stort omfång av olika material och konstnärer och spänner över hela 1900-talet. Allt är presenterat utan inbördes kronologi och teknik och helheten binds samman på ett fint vis, mycket tack vare ljuset. Det nya sambygget med det gamla huset är snyggt arrangerat och en ljus innergård har skapats där det går att ha föreläsningar, och även visa större verk, likt streetartartisten Swoons verk som visas där nu, "Haven". Swoon arbetar i storformat med klippt papper, lim och linoleumtryck, och ofta handlar hennes bilder om viktiga nutidsfrågor, som klimat, miljö, och flyktingpolitik. Berättelserna filtreras genom porträtt av människor hon möter, oftast är det kvinnor, upplyfta och förstorade, ur sitt vardagliga sammanhang. "Haven" är ett ofantligt starkt konstverk, inte minst av formatet att döma, men mest för att street-art-genren är ett medium som traditionellt är förknippat med väldigt tuffa, manliga konstnärer, och för att vi i verket möter en helt vanlig, skrattande och beslöjad ung syriansk flicka. Flickans rosa slöja svävar över oss i megaformat, runt henne virvlar klippta former av blommor och arabesklika cut-outs, som påminner om sådant där tårtpapper som vi brukade klippa i skolan, och färgskalan, som är ljus, glad och stark, lyser i kontrast mot den grå, ljusabsorberande betongväggen. Styrka och motstånd är just de ord jag vill använda i sammanhanget, men det handlar förstås inte om råstyrka, utan om den inre kraft som kommer ur glädjeyttringar, en mental inre kraft som vänlighet för med sig. Alla vet väl hur vi påverkas av ett hastigt leende, och en glad människas ansikte, och hur smittsamt ett skratt är - om så på avstånd, och med vilken kraft en sådan känsloyttring kan mota bort den mörkaste av sorger.

 

Emotionell empati heter ett ganska nytt uttryck som har rönt stort intresse under senare år inom psykologin. I en svensk avhandling har Per Andréasson visat att vi imiterar varandras ansiktsuttryck vid interaktion, men beroende på hur hög emotionell empatisk förmåga vi har, varierar graden av imitation och empati. Psykologer särskiljer empati i två; kognitiv och emotionell, och menar att där den förra är en mental förmåga att förstå och sätta sig in i den andres belägenhet, är den senare en direkt känslomässig reaktion på densamma. Vi reagerar alltså väldigt olika på hur vi betraktar varandras ansiktsmuskulatur. Den som i hög grad imiterar den andres mimik förstärker känslan av det den andre erfar, hos sig själv; mottagaren förnimmer då en överförd kroppslig-emotionell erfarenhet. En människa med låg emotionell empati, däremot, imiterar alltså litet eller inte alls, och reagerar därför inte känslomässigt lika starkt.

I dagens cybervärld har chattikonerna fått ersätta mimiken hos levande människor, och säga vad man vill, men de verkar behövas. Dock kan det gärna bli så, att chattikoner slängs in alltsomoftast och vid tillfällen där de minst av allt borde finnas med, och effekten kan då bli förödande. En överslätande, glad gubbe i ett i övrigt upphettat sammanhang kan få en person med hög emotionell empati att bli väldigt perplex, medan en person utan samma behov av gensvar kan tycka att det är helt i sin ordning. Ja, jag säger väl som jag brukar. Tacka vet jag IRL.