måndag 25 september 2017

genom elden

Under frukosten roade vi oss med att räkna ut hur mycket kaffeved jag har lyckats klyva under de timmar som sol och ledighet infallit, och kom fram till att det är exakt 4 m3. Inte så illa pinkat ändå. Det är studiedag och måndag och solen glimtar fram litet skyggt, vi har fått i oss kaffetåren-på teslurken och den obligatoriska ledigadags-kanelbullen och snart ska utekläderna på. Tvätten gjordes igår, alla vintermattor är på plats, frysen är full med kantareller och gräset är nästan klippt; ja åtminstone så långt som den gamle knarren orkade innan den lade ner verksamheten med en knall och en svart rökpuff.

Kanske det är idag som mitt gamla ledighets-jag skall återuppstå? jag har visserligen smygstartat med att vara social. Fatta hur skönt det är med opretentiösa vänner som är nöjda med ett glas öl och wasabinötter till osammanhängande samtal om politik, konst och film, om vartannat. Fatta! hur skönt det är att slippa förklara sina osynliga krämpor, eller bli jämförd medelst ovidkommande andrahandserfarenheter, och fatta! hur skönt det är att få vara välkommen människa bland andra en stund. För, oss emellan, så har det varit tufft på sistone. Om jag ska försöka rekapitulera allt i bloggfart så kan jag såhär, och med solen i nacken, konstatera att jag gjorde rätt som drog i nödbromsen i onsdags och bad tösen stanna i Skåne över helgen. Hennes närvaro har märkts även när hon har varit på fest och bio med vännerna, och blotta känslan av att ha henne omkring mig har gjort att orken finns kvar och spiller över. Nu sitter hon här i mitt köksvardagsrum och filar på sitt senaste alster, en bok med vänskapsbilder till en kompis i Holland. Jag ser henne genom strimman av sol, krökt över skalpellen och pennorna och med den bilden för näthinnan kan jag gå igenom eld.

Keep Your Head Up - Ben Howard

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar