onsdag 26 juli 2017

en gordisk rosett

detalj av Titanernas fall av C.C. van Haarlem
nu sitter jag här i min dörröppning igen, fast eftersom det är kväll och solen har glidit över mot väst, sitter jag i den andra. Jodå, en har faktiskt två dörrar på torpet, den ena stänger jag dock igen när det blir höst eftersom den är dubbel och litet gisten, det skulle bli ganska kallt annars. Ja, här sitter jag alltså med en öl och njuter av kvällens sista, och dagens enda, solstrålar... det vilar nämligen en förbannelse över Forestad, har jag listat ut. Om det finns ett moln över Skåne, så ligger det över Forestad. Men, jag har i alla fall vatten i bäcken och i brunnen, vilket är mer än jag tror de flesta i närheten av de skånska åsarna kan säga. Nog om dörrar och regn, jag tänkte uppdatera mig en smula och försöka hålla mig från tunga tankar om politik och ekonomi, sådant läser vi ändå om i tidningarna och är det semester, så är det.

Under veckan har jag byggt en visning på konsthallen och så har jag varit en sväng i Dronningens by och kollat in kolonialutställningen på SMK. Den utställningen hade jag visserligen kunnat vara utan, eftersom den var sanslöst tunn och feg till innehållet - ful var den med. Givet det danska rikets förehavanden runt om i världen, och givet deras dåliga samvete gällande Grönland kunde väl utställningen ha sträckt sig längre än att visa det gamla vanliga blackfacet och bomullsplantagen. En blir ju så trött... men, så blir det när sponsorer släpps in i kulturens högborg.
Nå, i alla fall.
SMK övriga utställningar var i alla fall fantastiska, och så fick jag se en av de finaste Freddie jag har sett, även om jag hade sett fram emot fler kvinnliga konstnärer. Danmark ä r av hävd väldigt machismo, och Sverige gör sitt bästa för att hänga på, efter år av fotriktiga sandaler och unisexkläder. Egentligen är det litet märkligt att lego uppfanns i Danmark. Faktiskt.

Athena tycker att Marsyas är en tönt på Botanisk Have

Men, att göra ekonomisk och politisk affär av dualiteter och polariseringar, det ligger i tiden. En manlig kompis på fejan slog nyligen mynt av att ha gift sig med en vacker fru, och lade upp bilder på hennes yppiga och brunbrända behag till allmän beskådan. För nu är hon hans. Jag tänker att han har gift sig med sin mamma... och kan höra hur den nygifte svarar mig:
- Prata? vem pratar med sin fru?... höhöhö...

Jag läste en kul artikel i morse, den handlade om den lilla onödiga platta rosetten som ofta sitter på litet billigare kvinnliga underkläder. Jag har min egen teori om rosetten - såklart - och artikeln kom väldigt nära min egen åsikt. En rosett utan betydelse, annat än att åtskilja flickor från pojkar, kan dels ha med affärer att göra. Man säljer fler underbyxor när pojkar (eller deras föräldrar) måste skämmas för risken att behöva gå klädd i trosor... och dito är det för flickor. Så, underklädesbranschen gör därför stor grej av att åtskilja underkläderna, såklart. Det finns dock fler, och bråddjupare innebörder bakom en sådan liten oskyldig sak som en rosett. Rosetten kan t.ex. ses som en liten rest från det tidigmoderna snörlivet, som knöts bak ryggen med rosett som krävde tjänstehjon för att operera. Den tanken är litet gullig och är en bra delförklaring, men hör här: Även män använde rosetter under barocken och rokokon, och det var först under förra sekelskiftet som kvinnorna började lösa upp och kasta bort sitt kroppsliga fängelse. Men, och hör nu på; en liten del inom borgerskapet behöll snörningen för att markera sin klasstillhörighet och för att skilja sig från kreti och pleti. Det är väl alltid så, att den som har fått kämpa sig till tronen gör vad som helst för att behålla den - även om det sätet är aldrig så obekvämt och ensamt. Mången burgen borgerskapskvinna fick på grund av sin sippa uppfostran se männen rumla runt med andra kvinnor. Eftersom var viktigt att hålla på stilen, och kvinnors plats var i salongen, såg man noga till att inte misstas för patrask. - Vem vill bli andfådd av promenader, och gud förbjude, utsätta sig för manliga blickar? Resultatet blev att borgerskapets kvinnors sexualitet inskränktes av dem själv. Könsumgänge fanns enbart för att föra släkten vidare, gud förbjude...
I denna värld av dubbelhet fungerade rosetten som en kyskhetsmarkör, och färgerna på underkläderna kodades efter rosorna, oskyldigt doftande i rosa och vitt.

Men nu är vi inne på den mest spännande tolkningen, nämligen den psykologiska aspekten. Med hjälp av en liten rosett påkallar man ofelbart en dimension av erotik. Du är nu så nära huden du kan komma. Det bränns. Med en strategisk placering av rosetten, mitt mellan brösten och mitt fram under naveln, påminns du om det som är förbjudet (men som kan öppnas, likt ett presentpaket). Hinten blir dubbelt lyckad i sammanhang som handlar om sex, för vad är mer lockande än förbjuden frukt? Men... Här kommer vi då samtidigt till det trista i kråksången. För vad sjutton gör då rosetten på småbarnstrosorna, undrar man ju. Och det är precis här som jag alltid har reagerat så starkt, och med avsky, på en till synes liten och oskyldig liten underklädesdetalj. Markören mellan sex och kropp, Rosetten, förtäljer att det finns en gräns som kan överskridas. I praktiken är tanken då inte bara smaklös, utan fullständigt sjuk, för vid närmare eftertanke är det ju ändå mammorna som har handlat trosor åt sina små döttrar. Således traderas en skevhet vidare, som får flickor att sexualisera sig själv och låta sig bli det av andra, medan pojkar är fria att slänga fram dasen genom slitsen i kalsongen, och kissa närhelst det behagas.

Jo, för så är det. Och så har det alltid varit.

Bikinidamer från 300-talet. Sicilien

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar