gamman

Ängsmetallvinge

efter en sim i gölen, ett glas vin i trädgården och ett avsnitt av gamla Morden i Midsomer är man människa igen, och om en vecka är det semester, så vem klagar, liksom?

Veckan har varit jobbig, att få hem tösen var en pärs som kommer att ta lång tid att smälta. Jag kommer aldrig att förstå mig på vuxna människors ovilja att diskutera, särskilt inte deras benägenhet att sätta krokben på folk som inte har en chans att ta sig upp, men kanske det ligger i deras fega natur. Jag vet inte. Nu ska jag inte öda mer tanketid på sådana som inte gör mig glad utan istället glädja mig åt människor som gör det, trots att de alla har liv som ställer krav på dem och ändå väljer de att ägna andra en tanke.

Jag gläds åt att jag har en fantastisk granne som ordnade så att gräsklipparen blev lagad, gratis. Och jag gläds åt att jag har en trevlig telefonvän som gör så att jag skrattar och tänker snälla saker emellanåt, precis som vännerna som bjuder hem mig på middag, eller på vännen som jag inte känner men som ändå skriver och undrar hur det är (visst är det fint) och jag gläds också väldigt mycket åt att jag har en snäll vän som hjälper mig med att bygga pergolan, så om inget kommer emellan blir det fortsättning på planeringen och på bygget i morgon. Och så skiner solen igen. Och så är tösen hemma och det gör mig gladast av allt.